Mitt första maj tal 2013

Den första maj i år var jag en av de tre talarna på det gemensamma rödgröna första maj i Lidköping.

Mycket debatt om nätröstning

Det har varit en hel del media i veckan om förslaget om e-röstning. Här är en länksamling.

Debatten på Brännpunkt:
Min debattartikel: Flera demokratiska risker med e-röstning
Moderaternas replik: Bakåtsträvande att stoppa e-röstning
Min slutreplik: M tar lätt på risken för påtryckningar 

Nyheter:

Riksdag och Departement: Elektronisk röstning kan testas i valet 2018 

Riksdag och Departement: Ask vill ha samsyn om elektroniska val 

Radiodebatt i Studie Ett mellan mig och Lars Beckman (M).

Intervju i Sveriges Radio

Nyhetsinslag i bland annat SvD UNT The Local Metro

Ledarsidor som är skeptiska till nätröstning:
UNT: I valbåset är man ensam
Borås Tidning: Valet är ingen melodifestival

Svenska Dagbladet: Lyssna på Piratpartisterna

DN: Valet ingen nätshopping
Gotlands Allehanda: Val är inte nätenkäter
Västerbottens kuriren: Skrota förslaget om e-röstning
Norrtelje Tidning: Att rösta är inte samma sak som att boka hotell
Borås Tidning, igen: Modernt värna valhemligheten
Göteborgsposten18 april (Ej på nätet.)
Nya Wermlandstidningen: Säg nej till e-röstning

Ledarsidor som avvaktar:
Helsingborgs Dagblad: Säkerheten central

Opinionsjournalistik och pressmeddelanden som positiva till nätröstning:
Ystads Allehanda: Räkna med digitala röster
Vibecke Specht i Sydsvenskan: Tillit, demokrati och e-röstning
DHR som påpekar att det finns fördelar för funktionshindrade.

Bloggar:
Christian Engström (PP): E-röstning är en dålig och farlig idé 

Två analyser av debatten i Danmark:
Jesper Kildebogaard på Version2: Analyse: Hvad kan vi lære af e-valgsdebatten?

Information: Maskinstormernes sejr

Up-date - Särskilt läsvärda nya inlägg:
Sydsvenskan 28 april: Thore Husfeldt, professor i datalogi: "E-rösta är en dålig idé" 

M tar lätt på risken för påtryckningar

Min slutreplik på moderaterna om val på internet är nu uppe på Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

M tar lätt på risken för påtryckningar 

Det är inte bara i Sverige som e-röstning debatteras denna vår. I Danmark har Folketinget precis röstat nej efter en mobilisering av IT-experter, akademiker och programmerare som lyckades vända hela frågan och övertyga oppositionspartierna om att fälla regeringens förslag.

Vallagskommittén föreslår nu en utredning med sikte på ett försök med röstning på internet efter norsk förebild 2018, men det är oroande att moderaterna inte tar problemen på allvar. På annat sätt är det svårt att tolka artikeln på Brännpunkt 18/4 där tre riksdagsledamöter hävdar att kritiken mot e-röstning beror på teknikfientlighet och bakåtsträvande.

Det norska systemet är visserligen resistent mot valfusk. Men det har inte tillräckligt skydd för valhemligheten, varken mot att någon tittar över axeln när man röstar, eller mot spionprogram på väljarens dator. Utvärderingen av testvalet i tio kommuner år 2011 tyder också på att det inte gav ökat valdeltagande.

Även om de tekniska problemen - inklusive oupptäckta säkerhetshål - skulle gå att lösa, kan det bli svårt att övertyga alla medborgare om säkerheten i ett system som bara kan förstås av experter. Det ligger ett stort demokratiskt värde i att människor förstår hur rösterna räknas, och att de som inte litar på regeringen ändå har fullt förtroende för valsystemet.

Den avgörande svagheten med val över nätet - även med bästa tänkbara teknik - är risken för otillbörlig påverkan i okontrollerade miljöer. Moderaterna tar anmärkningsvärt lätt på att människor kan bli pressade eller tvingade att rösta på ett visst sätt av familjemedlemmar. Den norska regeringen lyfter frågan i sin proposition, men moderaterna verkar istället utgå ifrån att det inte blir några problem.

Man bör inte heller blunda för risken för olämpliga kampanjmetoder som gruppröstning eller att valarbetare ”hjälper” väljare att rösta. Det svenska personvalet ger mycket starka incitament att jaga personkryss. Moderaterna är emot att det finns vallokaler i Folkets Hus, men samtidigt öppnar de upp för okontrollerad e-röstning direkt från valstugorna.

Moderaterna väljer även att lyfta argumentet att nätröstning kan spara papper i form av valsedlar. Det är lovvärt, men även om valsedlarna avskaffas helt rör det sig ju bara om cirka 20 gram papper per väljare och år.

Så sent som för tre veckor sedan föreslog moderaterna att Sverige skulle testa nätröstning redan till september 2014 trots risken att stress och tekniska fel resulterar i omval. Det gläder mig att de flesta andra partier i utredningen tar problemen på större allvar.

Debatten om e-röstning bör inte ses som en tävling i teknikvänlighet. De verkliga frågorna handlar om IT-säkerhet, valhemlighet för alla, och allmänhetens förtroende för valsystemet.

Max Andersson (MP)

Andra bloggar om: vallag, e-röstning

Reservation om e-röstning

Efter drygt ett och ett halvt års arbete och två betänkanden har 2011 års vallagskommitté avslutat sitt arbete. Vi har enats om ett stort antal utmärkta förslag på ett bättre valsystem, men just i frågan om e-röstning kunde jag inte ställa mig bakom förslaget.

Här kan man läsa vårt slutbetänkande (SOU 2013:24), och här är min reservation

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Reservation om e-röstning av Max Andersson (MP)

Det finns fördelar med att införa elektronisk röstning via internet i allmänna val, som ökad bekvämlighet för väljaren och billigare val, men enligt min mening överväger nackdelarna.

Till att börja med är det svårt att garantera säkerheten i ett rent elektroniskt röstningssystem. Dagens svenska valsystem är inte perfekt, men det är uppbyggt på ett sätt som gör det mycket svårt att manipulera utgången genom valfusk. De slarvfel med röstmottagningen som förekom på vissa ställen i 2010 års val är inte acceptabla, men de bör ses som ett argument för att vi ska lägga mer resurser på att utbilda röstmottagare och minska risken för slarv i framtiden. Det är inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet. 

Ett rent elektroniskt röstsystem är sårbart. Det är svårt att garantera att valutgången inte påverkats väsentligt av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet valfusk. Och om någon vill manipulera valresultatet är det möjligt även för en mycket liten grupp att göra det utan att det märks.

Ett annat stort problem vid röstning på internet är svårigheterna att bevara valhemligheten. Det gäller då inte bara att hålla de databaser där väljarnas röster lagras säkra, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram.

Och även om det mot förmodan skulle gå att finna lösningar på de tekniska problemen, så kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att lösningarna verkligen fungerar. Om folk inte litar på att valhemligheten är säker finns det risk för att det påverkar deras val eller att väljare avstår från att rösta. Om vi inför elektronisk röstning är det därför av största vikt att vi också behåller möjligheten att rösta i vallokal.

I betänkandet resoneras också om det problematiska i att tillåta röstning i okontrollerade miljöer, där det finns risk för att väljare utsätts för otillbörlig påverkan eller tvingas rösta på ett visst sätt av exempelvis en dominant familjemedlem. Detta är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Kommittén har resonerat i termer om individens eget ansvar, men i grunden har samhället också ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare har möjlighet att göra sina egna val.

Ett annat problem med att tillåta röstning i okontrollerade miljöer är risken för olämpligt agerande från överambitiösa valarbetare som kommer att ”hjälpa” väljare att välja parti och personrösta. Det är värt att komma ihåg att svenska valarbetare har hamnat i domstol och blivit dömda för sitt agerande i samband med budröstning, och det finns inget skäl att tro att problemen med dåligt omdöme blir mindre om röstningen sker på internet. Det svenska valsystemet, så som det ser ut i dag, ger också starka incitament för kandidater att jaga enskilda personkryss, och risken är att vi kommer att få se en normförskjutning där kampanjmetoder som till exempel offentlig gruppröstning, som i dag skulle ses som djupt olämpliga, normaliseras.

Jag har inget principiellt emot elektroniska hjälpmedel vid val. Det kan finnas skäl att utreda om det är värt att använda elektroniska röstningsmaskiner i vallokaler, men jag delar kommitténs bedömning att kostnaden för e-röstning i vallokaler kan vara större än fördelarna.

Om det införs så måste det finnas fysiska spår som gör det möjligt att kontrollräkna rösterna, till exempel genom att röstningsmaskinerna inte bara avläser rösten elektroniskt utan även skriver ut ett papperskvitto.

Elektronisk röstning i allmänna val i okontrollerade miljöer är ingen bra idé. Jag reserverar mig därför mot att utreda det vidare inför valet 2018.

Flera demokratiska risker med e-röstning

I morgon bitti ska vallagskommittén överlämna sitt slutbetänkande. Men min artikel om riskerna med e-röstning har redan kommit upp på Svenska Dagblandets Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Flera demokratiska risker med e-röstning

Vallagskommittén lägger nu ett förslag om elektronisk röstning via internet. Enligt förslaget behövs det mer utredning men inriktningen är ändå att det ska testas i valen 2018. Jag är miljöpartiets representant i utredningen och har reserverat mig, skriver Max Andersson (MP). 

Jag är själv teknikentusiast. Miljöpartiet tror på internet som verktyg för att utveckla demokratin, och jag är en av de drivande inom miljöpartiets nätverk för informationspolitik. Men ingen ny teknik – hur fascinerande den än är – är värd att äventyra förtroendet för demokratin och valsystemet. 

Det är lätt att se fördelarna med nätröstning. Det är bekvämt att slippa gå till vallokalen, och valet blir lite billigare. Men det uppväger inte nackdelarna. 

Till att börja med så är ett rent elektroniskt system sårbart. Det svårt att garantera att valutgången inte påverkats av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet fusk. Felen kan bli stora utan att det märks, och det kan räcka med att en enda valfuskare med datorkompetens hackar sig in i systemet för att manipulera resultatet. 

Datasäkerhet är svårt. Det är ingen slump att IT-människor ofta är de som är mest skeptiska till e-röstning. 

Det svenska valsystemet är inte perfekt, men det är uppbyggt så att det i praktiken är omöjligt att manipulera utgången genom valfusk. Vi behöver visserligen förbättra utbildningen av röstmottagare för att motverka slarvfel av den sort som förekom 2010, med det finns inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet.

 

Om omröstning sker via internet får vi också problem med valhemligheten. Det gäller inte bara säkerheten i de databaser där rösterna lagras, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram. Det är viktigt att möjligheten att rösta i vallokal finns kvar, men det är inte tillräckligt. Risken är uppenbar att människor kommer att avstå från att rösta på vissa partier av rädsla för att valhemligheten bryts.

Med nätröstning kommer vi alltid löpa risken att valresultat blir fel, eller att det läggs upp på sidor som Flashback hur människor har röstat. Och även om det skulle gå att finna bra lösningar på de tekniska problemen så är det bara ett litet antal experter som kan bedöma hur stora riskerna är. Det kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att valsystemet är säkert. Även om bara 10 procent av medborgarna misstror valsystemet så vore det ett allvarligt problem för tilliten i samhället. 

En stor fördel med vallokaler, där väljaren går in ensam bakom en skärm och lägger valsedeln i kuvertet, är att varje väljare kan göra sitt eget val. Det finns ingen risk att någon tvingas rösta på ett visst sätt av till exempel en dominant familjemedlem. Men när val görs via datorer och mobiler inom hemmets väggar finns det inga garantier för vare sig valhemlighet eller ens att det är väljaren själv som väljer. Och det är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Samhället har ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare kan göra sina egna val.

Miljöpartiet värnar om demokratin och förtroendet för valsystemet. Enligt min mening vet vi redan tillräckligt för att avskriva förslaget om allmänna val via internet. Det finns bättre sätt att utveckla demokratin. Vi behöver fler folkomröstningar, starkare kommunalt självstyre, och en riksdag med mer självständiga ledamöter som står starkare gentemot både regeringen och EU. Det bästa sättet att stärka demokratin är att flytta makten närmare medborgarna. 

MAX ANDERSSON (MP)
ledamot i 2011 års vallagskommitte

Andra bloggar om: e-röstning, demokrati, vallag

Spännande valresultat i Italien

Bild-Zeitung bidrar till folkens förbrödring

Italien har precis haft val i skuggan av eurokrisen och EU:s nedskärningspolitik.

57 % av rösterna gick till partier som är mot åtstramningarna, och det finns ingen klar majoritet. Det största partiet är en nybildad proteströrelse under ledning av en komiker. Det säger en hel del om läget i Italien att landet största parti vill ha en folkomröstning om EMU.

Valresultatet har föranlett en hel del intressanta reaktioner från omvärlden. Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem kommenterade till exempel:

“I assume that, no matter what a new government in Italy looks like, it will live up to the agreements that have been made".

Och EU-kommissionens president Barroso ställer frågan:

"Should we determine our policy, our economic policy, by short-term electoral considerations or by what has to be done to put Europe back on the path to sustainable growth? For me the answer is clear.

Översättning: Landets väljare har röstat emot den politik EU bestämt att de ska ha, men vi tänker inte låta det påverka politiken.

Jag undrar vad väljarna säger om det?  

Andra bloggar om: EU, demokrati, Italien

Förslag på EU-avsnitt i nya partiprogrammet

Jag har tagit fram ett förslag på ett nytt avsnitt om EU i det nya partiprogrammet, som nu ligger uppe på vårt öppna forum.

Miljöpartiet är ett parti där det finns stor bredd i åsikterna om EU, så det vi behöver är en genomtänkt kompromiss.

Tanken med det här förslaget är att vare sig EU-motståndare eller EU-anhängare ska få helt som de vill, utan att vi istället ska ha en genomtänkt EU-kritisk linje som säger saker som betyder något.

Texten kommer helt säkert att förändras, men hittills har responsen varit positiv.

 *  *  *

6.2: Europeiska unionen

Nytt stycke före #stycke1 

Miljöpartiet de gröna vill att beslut ska fattas så nära människorna som möjligt. Makt ska utövas av dem som påverkas av den. Denna övertygelse har gett oss en grundläggande skepsis mot centralstyrning och beslut som flyttar makt längre ifrån människor. Idag bestämmer EU för mycket, och vi arbetar för att begränsa unionens makt i frågor som bättre hanteras i länderna, lokalt eller regionalt.

#stycke1 

Vi är varma anhängare av internationellt samarbete. Vi vill se ett fritt Europa i en fri värld där folk och länder rör sig fritt över gränserna, handlar och samarbetar med varandra. Vi är positiva till mellanstatliga samarbeten där länder deltar frivilligt i besluten. Det finns dock frågor där vi ser goda skäl för överstatlighet. Det gäller bland annat gränsöverskridande miljöfrågor och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter. Idag är EU ett viktigt forum för detta i vår del av världen.

Nytt stycke efter #stycke1 

Vi arbetar aktivt för att förändra och förbättra unionens politik. I vissa frågor som kemikaliepolitiken har EU drivit på i rätt riktning, men unionens politik har också ökat de globala orättvisorna. Det krävs radikala förändringar av unionens fiskeri och handelspolitik, och jordbrukspolitiken behöver reformeras i grunden. Mänskliga rättigheter, fredlig konflikthantering, och en konfliktförebyggande politik behöver sättas i första rummet för EU:s bistånds och utrikespolitik, och vi accepterar inte att EU steg för steg militäriseras. vi tror inte på idén att en stormakt kan bli en motvikt till kapitalet, och särskilt inte en union med EU:s nuvarande mål och inriktning. Sverige har i alltför hög grad anpassat sin utrikespolitik till de stora EU-länderna, och vi vill istället återuppta tradition av arbete för de fattiga i världen. Den gemensamma utrikespolitiken får inte bli en ursäkt för en passiv svensk politik i FN:s generalförsamling.

 

#stycke3

Vi vill förbättra demokratin i EU, som fortfarande stora brister. Unionens konstruktion genomsyras av ett elitistiskt tankesätt, och det folkliga inflytandet är begränsat. EU-kommissionen är alltför mäktig och det är svårt att utkräva ansvar. Vi vill istället decentralisera makten. Medborgarna ska få insyn och kunna påverka besluten. Offentlighetsprincip och meddelarfrihet i EU efter svensk modell bör införas. Tjänstemannaväldet och lobbyisternas inflytande ska brytas. 

#stycke4 flyttas

#stycke5

Medlemsländerna måste få rätt att gå före med hårdare lagstiftning till skydd för miljö och hälsa även om det strider mot EU:s inre marknad.  Handelshinder gentemot fattiga länder ska rivas så att handelspolitiken kan bli ett effektivt verktyg för fattiga länder att utveckla sina ekonomier i sin egen takt, samtidigt som de inte ska lockas till överexploatering av egna naturresurser. Vi vill införa hårda miljökrav och sociala krav i handelspolitiken som kan bidra till förbättringar långt utanför EU:s gränser. EU:s jordbruksbudget ska inte bidra till att dumpa priser på marknaderna i utvecklingsländer.

Nytt stycke efter #stycke5

EU måste föra en mer aktiv miljöpolitik. Vi ser gärna överstatliga beslut angående miljöskyddande åtgärder så som hantering av gränsöverskridande miljöföroreningar, skydd för hotade arter och biotoper samt miniminormer för gränsvärden i utsläpp, natur och mat.

Nytt stycke före #stycke6

EU-budgeten används ofta ineffektivt och till fel saker. Det är inte rimligt att EU lägger på kemikaliejordbruk och motorvägsbyggen i rika delar av EU. Budgeten måste ses över så att den inte längre går till åtgärder som skadar klimatet.

#stycke6

Det är Europarådet som är det främsta organet för att skydda och utveckla de mänskliga rättigheterna i vår del av världen. Men EU har varit en mycket positiv kraft för utvecklingen i ansökarländerna, och lyckades villkora medlemskapet med viktiga reformer. Samtidigt ser vi nu hur diskriminering tilltar mot migranter och minoriteter inom EU, inte minst mot judar, muslimer och romer. EU måste få bättre verktyg att ta itu med brott mot de mänskliga rättigheterna inom unionen, och sanktionssystemet behöver utvecklas.

#stycke7 

EU:s flyktingpolitik har rest höga murar mot omvärlden. Varje år dör ett stort antal människor som försöker ta sig in över unionens yttre gränser.  Politiken måste ändras. Vi anser att människor ska få rätt och en reell möjlighet att fly till EU och få en seriös prövning av sina asylskäl. Ingen människa är illegal.

Nytt stycke efter #stycke7, baserat på tidigare #stycke 4

Den politiska oförmågan att hantera den ekonomiska krisen och växande klyftor, som förvärrats at det ogenomtänkta prestigeprojektet med en gemensam valuta, har under 2010-talet lett till att nya motsättningar växt fram mellan människor och länder i Europa. Utvecklingen är oroande. Vi arbetar i EU mot rasism och nyfascism.

#stycke8
Vi är ett EU-kritiskt parti, och därför arbetar vi för att förändra. Vi vill begränsa EU:s makt och återföra den till medlemsländerna. Miljöpartiet de gröna motsätter sig en europeisk federation. Vi stöder tanken att EU ska utvecklas till ett mer flexibelt samarbete där varje medlemsland inom rimliga gränser kan välja vilka delar de vill delta i. Medlemsländernas egna parlament ska ges reell möjlighet att kontrollera att EU inte fattar beslut över sina befogenheter. Det är viktigt att EU inte utvecklas så att en grupp länder bygger upp en superstat inom EU:s ramar och tvingar på andra länder sin vilja. Centralstyrning ska minska och de enskilda ländernas frihet öka. Sverige ska stå fritt från EMU och inte införa euron. Vi anser att varje land i Europa ska få gå med i EU om landet uppfyller grundläggande krav i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Andra bloggar om: EU, miljöpartiet, partiprogram

Mötesrapport från Partistyrelsen

Årets första PS-möte dominerades av kongressförberedelser. För de flesta i partiet är det fortfarande ett bra tag kvar tills maj, men i partistyrelsen börjar det redan dra ihop sig.

Kongressen
Förslaget till verksamhetsplan innebär bland annat att vi ska ha rådslag om eurokrisen och att vi kommer att sätta vår lista till EU-parlamentet genom en medlemsomröstning. PS föreslår också att om de två översta platserna vinns av kvinnor så ska inte den andra kvinnan kvoteras ner, och enligt förslaget ska listan innehålla 25 namn.

Valplan
Mötets viktigaste punkt var valplanen som nu går ut på remiss till lokalavdelningar och regioner. Valplanen berättar bland annat om vilka frågor vi ska lyfta när vi själva får välja vad vi talar om, och vilka frågor vi ska vara extra förbereda att svara på. Valplanen är skriven som en enda lång fotbolls-metafor, med anfallare (Gustav Fridolin och Åsa Romson), försvarare, och målvakter (krishanteringsgruppen). De tre anfallsfrågor som PS föreslår är kanske inte helt överraskande: klimat, skola och nya jobb.

Svensk väljaropinion
Vi fick också en dragning från Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap i Göteborg som berättade om den senaste valforskningen. Sammanfattningsvis så ligger miljöpartiet bra till, och det är många som redan ser oss som näst bästa parti. En annan intressant nyhet är att valrörelsens slutspurt betyder mindre än vad man tidigare trott. Människor säger gärna att de väntar tills valdagen med att bestämma sig, men i praktiken är det rätt få som ändrar sig den sista månaden.

Det kan alltså vara en bra ide för ett parti som vill växa att vara ute i god tid och jobba utåtriktat.

Partiprogrammet
Mötets absolut tyngsta punkt var partiprogramsgruppens förslag. Det är första gången PS behandlar partiprogrammet, och under den senaste remissomgången kom det in en bra bit över tusen förslag på ändringar. Vi biföll en hel del, men med tanke på att vi i genomsnitt skulle hinna med två förslag i minuten är det troligt att en del bra idéer drunknade i mängden. Lyckligtvis blir det en tredje remissrunda på Vote-IT innan PS lägger sitt slutgiltiga förslag. En sak som märktes klart under behandlingen är att korta och tydliga yrkanden har betydligt lättare att gå igenom.

Proposition om arbetsmarknad
En annan viktigt fråga på mötet var propositionen om arbetsmarknad och arbetstidsförkortning. Texterna är inte riktigt klara än, men den innehåller redan flera bra förslag om hur vi kan förbättra människors kontroll över sitt liv och arbetsliv. Jag hoppas att vi dessutom tar med några genomförbara förslag om arbetstidsförkortning som gäller för folk i allmänhet och inte bara vissa grupper.

Allmänt
För att hinna med allting så behövde vi förlänga mötet med flera timmar och satt från 10 på morgonen till 22 på kvällen (utom en ledamot som hade biljetter till en Quincy Jones-konsert), och vi började dessutom en timma tidigare morgonen därpå. Trots tidspressen blev besluten rätt hyggliga, men det är bara att konstatera att partistyrelsen nog skulle må bra av en arbetstidsförkortning.

Andra bloggar om: miljöpartiet, mötesrapport
Foto: Gabriel Liljenström

Ett nytt och rättvisare valsystem

Nu i torsdags offentliggjorde den statliga vallagskommittén sitt första betänkande. Jag är miljöpartiets representant i utredningen, och den leds av juristen Bengt-Åke Nilsson som även har äran att vara dagens illustrationsbild.

Alla partier står bakom förslagets helhet, förutom SD som reserverar sig på några punkter. Vi föreslår bland annat:

Rättvisa riksdagsval
Vi föreslår rättvisa och proportionella riksdagsval som ger rätt utfall även när det finns fler än fem partier i riksdagen. Det svenska valsystemet utformades på 1970-talet för en riksdag med bara fem partier, men i  dagens mångpartisystem så räcker inte utjämningsmandaten till. I valet 2010 innebar det att fyra partier, däribland mp, gick miste om mandat de egentligen borde erhållit i senaste valet. I stället fick socialdemokraterna tre och moderaterna ett mandat för mycket.

Vårt förlag innebär lätt förenklat att om ett parti får ett mandat för mycket så förlorar det ett mandat i den valkrets där dess sista mandat hade svagast stöd. Det överförs istället till ett annat parti i samma valkrets. På det viset får vi ett riksproportionellt valresultat, med god geografisk balans, där det är väljarna och inte slumpen som avgör vilka partier som vinner.

Den stora förändringen är alltså att riksdagsvalen kommer att börja fungera som det är tänkt att de ska igen.

Rättvisa region och landstingsval
Vi föreslår också att att samma lösning används för att göra valen proportionella i landstingen och regionerna. Det gamla valsystemet fungerade ännu sämre i landstingen, och idag blir det "fel" valresultat ungefär i var annat landsting. Det är inte OK.

Utjämningsmandat i kommunerna
Vi föreslår proportionella kommunval med utjämningsmandat i kommunerna, vilket ger betydligt rättvisare valresultat. Idag har vi allvarliga problem med proportionaliteten i kommunerna. Det finns till exempel ett parti i Stockholm som har 3,5 % av rösterna som bara fått ett av 101 mandat, samtidigt som ett annat parti som är bara något större har tre gånger så många ledamöter. Idag är det också möjligt för en kommunledning att rita valkretsar så att ett parti behöver mer än 6 procent för att vara säkra på att komma in i. Om man tar Jönköping som exempel så brukade det vara lättare för miljöpartiet att få in en ledamot i riksdagen än i fullmäktige.

Idag finns det en osynlig småpartispärr i kommunerna som varierar väldigt mycket från valkrets till valkrets, och som kan vara betydligt högre än riksdagsspärren. Det är viktigt att de osynliga spärrarna sänks.

Synlig småpartispärr i kommunerna
Men för att införandet av utjämningsmandat inte ska leda till att extremt små partier kommer in i de folkvalda församlingarna föreslår utredningen också införandet av synlig småpartispärr. Utan spärr hade den lägsta tröskeln för att komma in i Stockholm hamnat på 0,59 %, och det tyckte de flesta partier var alldeles för lågt. När det gällde nivån behövde vi hitta en kompromiss. De stora partierna ville ha 3 %-spärrar och de mindre partierna föreslog att nivån skulle ligga på 2 %. Utredningen landade i en kompromiss med småpartispärrar på 2 % i kommuner utan valkretsar och 3 % i kommuner med valkretsar.

I de flesta kommuner med valkretsar innebär den här kompromissen en sänkning av de faktiska spärrarna. Som en del i kompromissen föreslår vi också att tvånget för stora kommuner ha valkretsar tas bort.

Frihet för kommuner att avskaffa valkretsarna
Frågan om valkretsarna verkligen behövs har diskuterats åtminstone sedan 1950-talet. Idag måste alla kommuner med fler än 24 000 röstberättigade ha valkretsar, oavsett om de vill det eller inte. Detta trots att partierna oftast har samma listor i hela kommunen. Utredningen föreslår istället ny regel om att alla kommuner ska ha rätt att avskaffa valkretsarna om de vill, och kommuner med färre än 36 000 röstberättigade bara ska få ha valkretsar om det finns särskilda skäl.

Det är inte en perfekt lösning. Det innebär ju att vissa kommuner själva kan bestämma som den vill ha en spärr på 2 eller 3 procent. Men det är ändå betydligt bättre än det system vi har idag där en majoritet i en kommun kan bestämma själv hur hög den effektiva spärren ska vara inom ett spann som sträcker sig från 1,49 till över 6 procent.

Konsekvenserna av 3%-spärren i valkretskommunerna för miljöpartiets del förväntas bli små. I valet 2010 fanns det bara en valkretskommun där mp fick mindre än 3%. I valet 2006 fick vi mellan 2 och 3 % i åtta valkretskommuner, men alla de kommunerna har mindre än 36 000 röstberättigade och ska alltså i normalfallet inte ha några valkretsar.

Partisymboler på valsedlarna
Utredningen föreslår att det ska bli tillåtet att ha partisymboler på valsedlarna. Det kommer förhoppningsvis göra det enklare för väljaren att inte ta fel valsedel av misstag.

Skydd mot ofrivilliga val
Vi föreslår också ett skydd mot att människor blir ofrivilligt uppsatta på valsedlar för partier som de inte stöder. Vårt förslag är att den som vill kandidera för ett parti ska skriftligen meddela det till valmyndigheten senast fredagen före valet. Det innebär att människor inte kommer att bli invalda i fullmäktige för Sverigedemokraterna bara för att någon skrivit dit deras namn på en valsedel som ett skämt. Det kommer inte heller längre vara möjligt för ohederliga partier att sätta upp kända människor på sina listor utan deras vetskap och medgivande.

Nya valkretsar i Västra Götaland

Utredningen föreslår också att valkretsarna i Västra Götaland att ändras så att de motsvarar hur västsverige ser ut idag och inte hur nationsgränserna gick på Axel Oxenstiernas tid.

Enkelt uttryckt så bildar kommunerna runt Göteborg en ny valkrets, och norra Bohuslän, Dalsland och Vänersborg-Trollhättan utgör den nya norra valkretsen. Samtidigt flyttar Herrljunga och Vårgårda till Södra Älvsborg (Borås med omnejd) vilket gör att det valkretsen får en rimlig storlek och sannolikt fler mandat. Därmed kommer vi ifrån dagens absurda situation med avlånga valkretsar där Partille är i samma valkrets som Strömstad, medan Lerum är tillsammans med Åmål. För oss som jobbar politiskt i Västra Götaland är det en mycket viktig fråga.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med utredningens resultat så här långt. De flesta av våra förslag förutsätter grundlagsändringar och kommer att kunna träda i kraft till 2018 års val.

Andra bloggar om: vallag, politik Intressant

Ska EU bestämma över A-kassan?

För att en valutaunion ska fungera behöver delarna utvecklas i någorlunda samma takt, och människor måste vara beredda att flytta mellan länderna dit jobben finns. EMU fungerar inte. Den gemensamma valutakursen och penningpolitiken skadar flera av euroländernas ekonomier, och de länder som inte kan hålla jämn takt med Tyskland trycks ned i fattigdom om massarbetslöshet.

Nu föreslår kommissionen en symptom-behandling: en gemensam A-kassa för euroland som ska mildra smärtan. Men kommissionen vill inte ta itu med grundproblemet att valutaunionen inte kan fungera. Istället fortsätter man att centralisera makten ännu mer.

För EU-kommissionen är det viktigare att bygga en superstat än att människor har jobb.

Andra bloggar om: EU, A-kassa, EMU

100 böcker

Ett av nyårslöftena för år 2012 var att läsa mer böcker. Det lyckades.

Böckerna har grupperats enligt följande:

***** Oerhört bra böcker!
**** Riktigt bra!
*** Också bra!
** Helt OK
* Nja...

***** Oerhört bra böcker!
Getting Things Done av David Allen
Carnival av Elisabeth Bear
For The Win av Cory Doctorow
Eifelheim av Michael Flynn
Coraline av Neil Gaiman
The Princess Bride av William Goldman
The Tough Guide to Fantasyland av Diana Wynne Jones
A Game of Thrones av George R R Martin
A Clash of Kings av George R R Martin
A Storm of Swords av George R R Martin
River of Gods av Ian McDonald
The Willpower Instinct av Kelly McGonigal
On Stranger Tides av Tim Powers
The Female Man av Joanna Russ
A Time of Changes av Robert Silverberg
Anathem av Neal Stephenson
Pirate Freedom av Gene Wolfe

**** Riktigt bra!
The Heroes av Joe Abercrombie
The Corridors of Time av Poul Anderson
The Dancer from Atlantis av Poul Anderson
The Player of Games av Iain M Banks
Dust av Elisabeth Bear
Chill av Elisabeth Bear
Storm Front av Jim Butcher
Characters and Viewpoint av Orson Scott Card.
How to write Science Fiction and Fantasy av Orson Scott Card
Banewreaker av Jacqueline Carey
Godslayer av Jacqueline Carey
23 Things They Dont Tell You About Capitalism av Ha-Joon Chang
Eurokrisen av Stefan de Vylder
Paingod and Other Delusions av Harlan Ellison
Slaktare Små av Erik Granström
Rubicon av Tom Holland
Frans och Lars av Kalle Holmqvist
Dark Lord of Derkholm av Dianna Wynne Jones
A Feast for Crows av George R R Martin
A Dance with Dragons av George R R Martin
The Sailor on the Seas of Fate av Michael Moorcock
Black Powder War av Naomi Novik
Small Gods av Terry Pratchett
Wyrd Sisters av Terry Pratchett
Lords and Ladies av Terry Pratchett
Pyramids av Terry Pratchett
Knapptryckarkompaniet - rapport från Sveriges Riksdag av Anne-Marie Pålsson
The Quantum Thief av Hannu Rajaniemi
Revelation Space av Alistair Reynolds
The Signal and the Noise av Nate Silver
Halting State av Charlie Stross
Atlantis and Other Places av Harry Turtledove
The Misplaced Legion av Harry Turtledove
Happy Birthday, Wanda June av Kurt Vonnegut

*** Också bra!
Grail av Elisabeth Bear
Familjens Projektledare Säger Upp Sig av Gunilla Bergensten
A Princess of Mars av Edgar Rice Burroughs
The Gods of Mars av Edgar Rice Burroughs
The Warlord of Mars av Edgar Rice Burroughs
Fool Moon av Jim Butcher
Quiet av Susan Cain
Kesrith av C J Cherryh
The Greatest Show on Earth av Richard Dawkins
Warriors I, antologi sammanställd av GRR Martin och Gardner Dozois
Folkinitiativ - handbok i direktdemokrati av Peter Eriksson och Bruno Kaufmann
The Eyre Affair av Jasper Fforde
1636: The Saxon Uprising av Eric Flint
The January Dancer av Michael Flynn
Howl's Moving Castle av Diana Wynne Jones
The Big Time av Fritz Leiber
Manifest Destiny av Barry B Longyear
Sheepfarmer´s Daughter av Elizabeth Moon
Empire of Ivory av Naomi Novik
Victory of Eagles av Naomi Novik
Tongues of Serpents av Naomi Novik
Guards! Guards! av Terry Pratchett
Moving Pictures av Terry Pratchett
Sourcery av Terry Pratchett
Eric av Terry Pratchett
Witches Abroad av Terry Pratchett
Phantom of the Paradise av Bjarne Rostaign
The Square Root of Man av William Tenn
The Peloponnesian War av Thykidides
Willpower - rediscovering our greatest strenght av Roy Baumeister och John Tierney
The Legion of Videssos av Harry Turtledove
Swords of the Legion av Harry Turtledove
An Emperor for the Legion av Harry Turtledove

** Helt OK
Kalmar, Lördag V av Jan G Andersson
Romersk Retorik. Till Herennius av okänd i översättning av Birger Bergh.
Star of Danger av Marion Zimmer Bradley
Shonjir av C J Cherryh
Kutath av C J Cherryh
How to Win an Election av "Quintus Tullius Cicero"
Luck in the Shadows av Lynn Flewelling
Välfärd Utan Tillväxt av Tim Jackson
Retiefs Krig av Keith Laumer
The Face in the Abyss av Abraham A Merrit
Elric of Melniboné av Michael Moorcock
The Fortress of the Pearl av Michael Moorcock
Fuzzy Nation av John Scalzi
Curious Notions av Harry Turtledove

* Nja...
Minska Din Stress med Meditation av Andries Kroese
Anthem av Ayn Rand

Andra bloggar om: nyårslöften, böcker, sf

Jan Guillou har fel om MP vs SD

Jan Guillou är alltid en intressant skribent och han brukar ha koll, men den här gången gör han bort sig rejält genom att lägga ut texten om en opinionsundersökning som han uppenbarligen inte har läst.

Han jämför de två partier som just nu brukar vara tredje störst i opinionsmätningarna, och får för sig att SD ligger bättre till än MP bland de unga:

"I åldersgruppen födda på 70-talet får MP ett förkrossande övertag och vinner över SD med betryggande 11–3. Men bland de yngre, födda på 80- och 90-talen, vinner SD med 14–2. Om Sveriges genom tiderna mest arbetslösa ungdom får bestämma så blir landet sverigedemokratiskt."

Det stämmer inte.

Fakta, enligt senaste SCB, är att 16,9 % av åldersgruppen 18-24 år anser att miljöpartiet är bästa parti. Motsvarande siffra för SD är 6,2 %. Siffrorna är nästan lika bra bland 25-34-åringarna.

Den undersökning som Guillou talar om är svårtolkad. Men det är uppenbart att han inte har läst den, utan litat på en dålig andrahandskälla.

Undersökningen, som är från FSI, handlar inte om vilket parti väljarna stöder, utan frågar istället om vilket parti väljarna anser har bäst politik på sexton olika områden. Undersökningen frågar bara efter vilket parti som är bäst. Om väljarna anser att ett parti har näst bäst eller tredje bäst politik på ett område, eller bara är bra i största allmänhet, så syns det inte i siffrorna.

Det finns några enstaka frågor där ett parti dominerar i FSI. 44 % av väljarna anser till exempel att MP har bäst miljöpolitik. Men med undantag för frågor där ett parti har en mycket tydlig profil får alla partier utom S och M väldigt låga siffror, delvis eftersom väljarna är osäkra på vad partierna tycker när man går in på detaljer.

 I yngsta åldersgruppen i FSI svarar till exempel 4 % att MP har bästa politik när det gäller skatterna, medan 5 % säger att SD har bäst skattepolitik. När det frågan om vilket parti som har bäst regionalpolitik slår SD miljöpartiet med 7 % mot 1 %. Underlaget är mycket litet. Varje procent i den här åldersgruppen motsvarar ungefär två personer.

Miljöpartiet är ett parti som samarbetar med andra partier, och det är också betydligt vanligare att våra väljare säger att ett annat parti har bättre politik i en enskild fråga. SDs väljare känner sig däremot mer isolerade på den politiska skalan.

Jag har inte haft tillgång till källmaterialet, men det är möjligt att det "övertag" för SD bland de unga som Guillou fäster så stor vikt vid beror på att 5 unga SD-sympatisörer (av 1426 svarspersoner) svarat att SD har bäst politik på allt.

Att ett parti får marginellt bättre FSI-siffror än ett annat på områden där inget av partierna profilerat sig betyder väldigt lite. Undersökningen säger betydligt mer om blockstrukturen i svensk politik än om vilket parti som har ungdomarnas stöd.

Nog för att det är trist att SD ligger över 4 %-spärren. Men det finns ingen anledning att överdriva.

Andra bloggar om: politik, miljöpartiet, sverigedemokraterna  Intressant

Vi behöver klarspråk om EU

Idag skriver jag om EU och det nya partiprogrammet på miljöpartiets partiprogramsblogg.



 * * *

Vi behöver klarspråk om EU

Nästa år ska miljöpartiet få ett nytt partiprogram. Här är några saker jag vill att vi tänker på när vi skriver om EU:

1) EU är inte utrikespolitik

Det är något konstigt med svensk EU-debatt. En mycket stor del av våra lagar – enligt vissa sätt att räkna en majoritet – kommer från Bryssel, men när svenska politiker håller tal låter det ofta som att de glömt bort att Sverige är med i unionen. Istället slänger de glatt ur sig förslag som riksdagen inte har rätt att besluta om. Det beror till stor del på den gamla dåliga traditionen i Sverige att se EU som en del av utrikespolitiken. Gör man det har man inte förstått vad EU är för något. I partiprogramet bör det vara tydligt att vi förstår vad EU är.

EU är inte utrikespolitik, och därför passar det dåligt att göra det till en del av det utrikespolitiska kapitlet. I grund och botten handlar det om vem det är som ska bestämma. Det rimliga är att EU behandlas i ett eget kapitel eller tillsammans med demokratifrågorna.

2) Våga tala klarspråk

EU är inte demokratiskt. Det är svårt för vanliga medborgare att påverka, och makten ligger i händerna på en liten elit av höga tjänstemän och toppolitiker. Storföretagen som har råd att anlita lobbyister har ett alldeleles för stort inflytande. Det är mycket svårt att ändra på EUs struktur eftersom det kräver fördragsändringar, och det är inte lätt att ändra politiken heller. I några fall är politiken till och med inskrivet i fördragen.

Det kan vara frestande att bara tala om trevliga saker i ett partiprogram. Men om vi inte vill att det ska se ut som att vi skönmålar eller blundar för problem behöver vi kritisera det som är fel.

3) Vi är fortfarande kritiska

 Det finns olika åsikter om många frågor i vårt parti, och det gäller även EU. Medlemsomröstningen för några år sedan landade i att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti som inte kräver utträde. Det är en kompromiss som de flesta är rätt nöjda med, och på ett eller annat sätt borde den skrivas in i partiprogrammet. Om kongressen istället väljer att ducka i de frågor de finns oenighet och nöjer sig med lite oförargliga plattityder om öppenhet och klimatskatter som alla håller med om så bäddar det för problem.

 För det är ju tyvärr inte så att oenighet försvinner bara för att man sopar den under mattan. Det dyker hela tiden upp nya EU-frågor, som EMU-krisen eller fördragsändringar, där ett politiskt parti måste ta ställning. Om inte kongressen drar upp huvudlinjerna i vår EU-politik så måste någon annan göra det, och vi kommer att behöva slita de oavgjorda tvistefrågorna efter hand på möten i partistyrelsen, riksdagsgruppen, eller mellan våra EU-parlamentariker. Jag vill att partiprogrammet ska ge vägledning om politiken, och det bör stå klart att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti.

 4) Vi behöver både visioner och dagspolitik

 Den som läser partiprogrammet bör ha en hyfsad chans att förstå vad det är vi tycker är fel med dagens EU och hur vi vill ha det i stället. Då finns det några saker som behöver tas upp: bristen på demokrati, EMU, militarisering, att vi vill flytta tillbaka makt till medlemsländerna och närmare folken, och att vi inte vill se en federal (dvs centraliserad) EU-stat, och att vi vill ge länderna rätt att gå före med hårdare miljökrav. Det bör understrykas att vi är för de öppna gränserna inom EU, samtidigt som vi emot att unionen stänger sina gränser för flyktingar. Det finns också poäng att vinna på att tala positivt om utvidgning med ett demokratiskt Ryssland och Turkiet.

Men det räcker inte med värderingar och långsiktiga visioner (som i praktiken är svåra att genomföra i dagens EU om det inte kommer en rejäl kris först). Texten måste också innehålla konkreta förslag som är möjliga att genomföra redan idag. Vi har många bra förslag att välja på som klimatskatter, ny handelspolitik, en klimatsäkring och minskning av EU:s budget, upphovsrättsreform, en ny fiskepolitik, etc…

Miljöpartiet de Grönas styrka är att vi har både en dröm om framtiden och en bra politik redan idag. De långsiktiga visionerna illustrerar våra värderingar. Reformförslagen visar på vår handlingskraft.

Max Andersson
Författaren satt i riksdagens EU-nämnd 2006-10 och är EU-ansvarig i partistyrelsen.

Seminarium om lobbyism

Osund lobbyism eller demokratisk påverkan - var går gränsen? 

Kongress-seminarium:
Tid: Fredag 25 maj kl 18.30-19.30
Plats: seminarierum Oden på plan 1

De gröna har kämpat hårt för att reglera lobbyisterna i EU, men problemet är stort även i Sverige. Som vi har sett i Saudi-affären så är den svenska lobbyismen närmast oreglerad. Är det dags att skärpa reglerna även här? Men var går egentligen gränsen mellan osund lobbyism och demokratisk påverkan? Kan lobbyismen bli demokratisk? Och kan Miljöpartiet göra mer?

Medverkande: Max Andersson, ledamot i MP:s partistyrelse, Carl Schlyter, EU-parlamentariker och Helene Öberg, sammankallande i partistyrelsen och Årets Lobbyist 2010.

Karantänregler och lobbyism

Idag ska riksdagen rösta om miljöpartiets förslag om att utreda införandet av karantänregler för ministrar och höga tjänstemän som går över till anställningar i näringslivet där det kan finnas intressekonflikter. Det gäller bland annat lobbybranschen.

Miljöpartiet är det enda partiet i riksdagen som står bakom reservationen så man kan räkna med att den blir avslagen. Förhoppningsvis kommer väl åtminstone vänsterpartiet ansluta sig i kammaren även om de missat att stödja reservationen.

Men förslaget stöds och uppmärksammas trevligt nog av Expressens ledarsida:

Politiker och höga tjänstemän som får värdefull insiderinformation medan de arbetar i folkets tjänst borde förstås inte kunna slå mynt av den genom att hoppa över till företag eller lobbande PR-byråer.

Det är fullständigt självklart. Därför har man i civiliserade länder ofta karenstid för politiker.

Andra bloggar om: lobbyism

Knapptryckarkompaniet

Min recension av Knapptryckarkompaniet har blivit publicerad i Grönt.

---------------------------------------------------------------------

Knapptryckarkompaniet

Efter åtta år i riksdagen bestämde sig Anne-Marie Pålsson för att inte kandidera för omval. Istället har hon skrivit boken Knapptryckarkompaniet som ger en fascinerande inblick i hur det är att sitta i riksdagen för moderaterna. Enligt författaren är det en värld där ledamöterna ringaktas, avvikande åsikter bestraffas med utfrysning, och blind lojalitet mot ledningen är det viktigaste kriteriet för att få uppdrag.

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat”, ska statsministern ha skällt ut ledamöter som ifrågasatte FRA-lagen.

Men det här är i grund och botten inte en bok om Reinfeldt, utan om riksdagen. Sverige är ett av de länder i den demokratiska världen som har de minst självständiga parlamentarikerna, och författaren söker förklaringar i maktens strukturer. Hon lägger också fram flera förslag på förbättringar. Men det märks att hon har begränsad erfarenhet av den politiska världen utanför moderaterna.

Bokens främsta behållning är nog att den så tydligt visar hur vi inte vill ha det i vårt parti, den dag vi kommer in i regeringen. Boken får mig också att känna stolthet över den gröna partikulturen där beslut föregås av diskussion, människor respekteras, och yrkanden automatiskt går till omröstning utan att det ses som en misstroendeförklaring. Det är bra för ett parti att ha maktdelning, två språkrör, rotationsprincip, och självständiga valberedningar. Det är värt att slå vakt om.

Max Andersson

Andra bloggar om: Knapptryckarkompaniet, Anne-Marie Pålsson
ISBN:9789173534710

Orsak och verkan

Det är mindre än en vecka sedan jag lyfte "svängdörrsproblematiken" och behovet av karantänsregler för övergångar mellan politik och näringsliv i en motion till miljöpartiets kongress. Och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO har redan fått in en artikel på DN-debatt där de också föreslår skärpningar.

Det är väldigt raskt jobbat, eller - betydligt troligare - ett tecken på att det är en bra idé som ligger i tiden.

Etiska regler om lobbying

Jag har motionerat till miljöpartiets kongress om etiska regler kring lobbying. Miljöpartiet har länge jobbat bra med frågorna om lobbyismen på EU-nivå, men när det gäller lobbyismen i Sverige har vi inte varit lika aktiva. På senare år har det också blivit allt fler miljöpartister som arbetar inom PR-branschen. Det är hög tid att skärper vår politik även när det gäller lobbyismen i Sverige och skaffar oss ett ordentligt regelverk med krav på tydlighet och öppenhet.

Etiska regler kan vara bra att ha. Ett parti som socialdemokraterna kan vara slarvigt nog att dra på sig en Primeaffär, men vi miljöpartister måste ha högre ambitioner än så.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Etiska regler om lobbying

Miljöpartiet är sedan länge ett av de partier som är mest kritiska till lobbyismen som fenomen. Det är inte för att det är fel i sig att företag eller ideella organisationer försöker påverka politiska beslut. Om ett lagförslag get oavsedda och skadliga konsekvenser är det ju bra om beslutsfattarna får reda på det. Problemet ligger inte heller i att företag eller organisationer anlitar PR-firmor för att få hjälp att påverka mer effektivt. Nej, problemet ligger istället i att vissa intressen har betydligt större ekonomiska resurser än andra att lägga på lobbying och att det snedvrider den politiska processen. Det är bara en mindre del av lobbyisterna som företräder allmänintresset och ideella organisationer, och den överväldigande mängden lobbyister representerar storföretagen intressen. Det är därför vi driver på för mer öppenhet, och skarpare regler när det gäller lobbyism.

Det finns också ett etiskt problem med lobbyismen. Nämligen svårigheten för människor att kombinera anställning som lobbyist eller PR-konsult med att vara aktiva medlemmar i ett politiskt parti. Om man till exempel arbetar som lobbyist åt ett tobaksbolag på dagarna, så går det ju inte att förena med att sitta i landstingets Folkhälsokommitté om kvällen.

De miljöpartister som arbetar på PR-firmor är naturligtvis väl medvetna om det här problemet, och tar inte uppdrag som de betraktar som oetiska. Men det finns andra fall som inte är lika självklara. Är det till exempel okej att vara anställd för driva en linje som man själv stöder, eller i varje fall inte har något emot, och att agera i samma fråga som medlem i ett politiskt parti. Jag är övertygad om att alla miljöpartister som arbetar i PR-branschen har det goda omdömet att aktivt försöka hålla sig borta från denna moraliska gråzon.

Men det är ju tyvärr inte alla människor som har gott omdöme. Hösten 2010 avslöjades det att Svenskt Näringsliv betalat 4 miljoner kronor till PR-byrån Prime för att några av deras anställda, som även var framstående medlemmar i Socialdemokraterna, skulle påverka partiet i en mer ”tillväxt-vänlig” riktining. Det innebar bland annat att de skulle åka runt i landet för att delta i socialdemokratins eftervalsdebatt och propagera för att samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle avbrytas, för att partiet skulle sluta vara för fastighets- och förmögenhetsskatten, och stödja RUT-avdraget och kärnkraften; utan att de talade om att de var betalda av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet.

Reaktionerna på avslöjandet blev minst sagt häftiga. Och utan att gå in på detaljer, så kan vi ju konstatera att det här fallet hade etiska riktlinjer varit till nytta.

Ett annat etiskt problem med lobbyism är när politiker går direkt till industrin eller PR-branschen efter avslutat uppdrag, eller om regeringen rekryterar ledande tjänstemän direkt från företag som kommer att påverkas av de frågor tjänstemännen ska arbeta med.

Idag har miljöpartiet ingen skriftlig policy kring lobbyism. Jag är övertygad om att det behövs. Miljöpartiet är knappast automatiskt immunt mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att människor och olika intressen försöker påverka oss också. Saker som bör diskuteras är etiska riktlinjer, tydliga regler som minskar risken för intressekonflikter, krav på öppenhet om vem man företräder, och att vi vidareutvecklar vår politik så att vi överväger karantäntider mellan övergång mellan PR-branschen och politiken. I USA har Obama infört en två-årsregel för viktigare anställningar och det är något vi bör titta på. När man går in på detaljerna i ett sådant här regelverk blir det lätt komplicerat och svåra avvägningar. Därför yrkar jag

Att partistyrelsen får i uppdrag att anta en skriftlig policy om lobbyism i miljöpartiet.

Att partistyrelsen och riksdagsgruppen får i uppdrag att vidareutveckla vår politik när det gäller lobbyismen i Sverige.

Kommittén om översyn av valsystemet

Jag har precis blivit utsedd att representera miljöpartiet i den nya statliga utredningen om vallagen, som miljöpartiet drivit på för att få igenom. Andra ledamöter i kommittén är bland annat Åsa Torstensson (C) och Carin Jämtin (S).

Vi ska bland annat titta på för- och nackdelar med elektronisk röstning, utreda om det behövs fler utjämningsmandat, och om det ska bli tillåtet med partisymboler på valsedlarna, och förhoppningsvis också lägga förslag på ny och bättre valkretsindelning i Västra Götaland.

Det är ett oerhört intressant uppdrag, och jag kommer att skriva mer om saken när utredningen kommer igång på allvar.

Länk till kommittédirektiven
Andra bloggar om: vallagen

Krisen behöver lösningar - inte stora ord!

Jag har en ledare om eurokrisen och Parisdeklarationen på den gröna tankesmedjan Cogito.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Krisen behöver lösningar - inte stora ord!

Nu i dagarna har det Europeiska Gröna Partiet haft kongress i Paris. Det var en trevlig tillställning. Miljöpartiet fick igenom en resolution om EU:s fiskepolitik och hade stort inflytande på de nya stadgarna. Men om någon hoppats att kongressen skulle leverera ett grönt svar på skuldkrisen är jag rädd att man blir besviken.

Under extrem tidspress röstade kongressen dock igenom en deklaration om frågan. Men Parisdeklarationen är ingen lösning. Det är många stora ord, mycket vänsterretorik, några praktiska åtgärder som går åt rätt håll utan att desarmera krisbomben; och ett antal orealistiska förslag om att centralisera makten som inte löser problemen. Tråkigt nog tycks de europeiska gröna stå minst lika handfallna inför krisen som EU-ländernas regeringar.

Den europeiska skuldkrisen är egentligen två kriser: en bankkris och en eurokris. Under många år har bankerna – underblåsta av en osund bonuskultur - agerat vårdslöst och lånat ut för mycket pengar. Risken är att det finansiella systemet kollapsar och utlöser en depression.

Samtidigt håller EMU på att bryta samman. Om en valutaunion ska fungera behöver medlemmarna utvecklas i samma takt. Människor måste vara beredda att byta land och flytta dit jobben finns om de blir arbetslösa, och det behövs stora överföringar av pengar till länder som drabbas av lågkonjunktur. Allt detta saknas i EMU.

Länder som Grekland, Irland, Spanien, Portugal och Italien har drabbats hårt. När lågkonjunkturen bröt ut 2008 kunde länder med egen valuta som Island och Storbritannien stimulera ekonomin med räntesänkningar och devalveringar, men euroländerna saknar den möjligheten. Istället har de fastnat i lågkonjunkturen och sjunker nu långsamt ner i ett statsfinansiellt träsk. Grekland hankar sig fram från krispaketet till krispaket, och kommer förr eller senare tvingas ställa in betalningarna. Det kan bli gnistan som får Europas banksystem att explodera.

Grekland behöver antingen en riktig devalvering, eller sänka lönerna med uppåt 30 % för att bli konkurrenskraftiga. I praktiken innebär en sådan interndevalvering flera år av nedskärningar och massarbetslöshet för att tvinga ner lönerna. Det sociala och mänskliga priset för en interndevalvering är mycket högt.

EMU är en del av problemet. Den amerikanske nobelpristagaren Paul Krugman har nyligen försökt förklara hur det kunde gå så illa. Han påpekar att EMU är ett politiskt projekt som drivits igenom av det han kallar ”trista, grymma romantiker” som sätter sina drömmar om ett enat Europa högre än verkligheten och de människor som drabbas av politiken.

Nu ser vi resultatet. Det finansiella systemet står på randen av en kollaps. Det ena krispaketet avlöser det andra. Regeringar faller medan populister och högerextremister skördar valframgångar.

Det som behövs nu är modet att våga tänka nytt. EU måste släppa prestigen. Länder som inte är med i valutaunionen bör få rätten att slippa. De länder som vill lämna för att möta krisen på ett socialt ansvarsfullt sätt måste få rätt och hjälp att göra det. Det här är inte alldeles enkelt. Den mest realistiska lösningen kan mycket väl vara att det är Tyskland och några andra länder som lämnar EMU och skapar en ”nordlig euro”. Det är sådant som måste övervägas.

Parisdeklarationen innehåller många förslag som är bra på sikt och minskar risken för en ny bankkris om 10-20 år. De europeiska gröna vill göra upp med bankernas bonuskultur, öka transparensen, och re-kapitalisera bankerna. Man talar mycket om hållbarhet och social rättvisa, och till skillnad från miljöpartiet vågar man säga klart och tydligt att både inkomster och förmögenheter behöver utjämnas.

Men man blundar för problemen med EMU och förespråkar istället ett ”modigt kvantsprång” mot ytterligare centralisering. EU-skatter ska införas med majoritetsbeslut. EU-budgeten ska öka kraftigt, och utan att det sägs rent ut verkar det vara en tiodubbling eller mer som avses. Man vill också ge ut euro-obligationer, vilket är att skjuta problemen framför sig och finansiera kommande krispaket med sedelpressen. De här förslagen kräver enhällighet mellan samtliga medlemsstater, och förutom begränsade former av euro-obligationer är det orealistiskt att de blir verklighet.

Men det värsta är ändå Parisdeklarationens krav på ett nytt EU-fördrag som ska avskaffa vetorätten på många områden, och ska träda i kraft även om det bara accepteras av en majoritet. EGP vill alltså låtsas som att vetorätten mot fördragsändringar inte existerar, och agera som om medlemmarna upphört att vara självständiga och förvandlats till delstater i en förbundsstat. Åtminstone Storbritannien skulle allvarligt överväga utträde om EU beter sig så, och flera länders författningsdomstolar (däribland Tyskland) skulle helt enkelt vägra godkänna fördraget. Den ekonomiska krisen är tydligen inte illa nog. Istället ska vi gå in i en konstitutionell kris som skulle paralysera unionen för flera år framöver!

Det är inte det vi behöver, och miljöpartiets delegation röstade emot de dåliga inslagen i Parisdeklarationen. Förra gången EU ändrade sina fördrag tog det 8 år från att första toppmötet i Laeken tills att Lissabonfördraget trädde ikraft. Krisen behöver en lösning redan idag, och det är inte sannolikt att dagens EMU överlever så länge.

Krisen har redan fått många gamla anhängare att omvärdera valutaunionen. Man kan hoppas att EGP går igenom samma utveckling. I politiken måste man våga se problem, och formulera lösningar.

Max Andersson
Ledamot i Miljöpartiets partistyrelse


Andra bloggar om: EU, eurokrisen, EMU, EGP

#StuffModeraternaDid

Besluten på moderatstämman nyligen om att partiet var ledande i kampen för rösträtt och mot apartheid har fått många att höja på ögonbrynen. Sociala medier som Twitter och Facebook har därefter översvämmats med poster som berättar mer om alla de glömda stordåd moderaterna uträttat, uppmärkta med hash-taggen #stuffmoderaternadid.

Mitt bidrag till munterheterna:

Nya Moderaternas äventyr i Tid och Rymd

År 4004 f.Kr: Gud överväger att utrota mänskligheten som ett straff för äppelpallningen i Edens lustgård. Sven-Otto Littorin övertalar honom att istället införa Arbetslinjen!

Cirka 1790 f.Kr.: Under ett statsbesök i Babylon förklarar Beatrice Ask det där med rättssäkerhet för den unge Hammurabi!

År 1479 f.Kr: Jämställdhetskämpen Reinfeldt flyger till Egypten. I bagaget har han med sig ett lösskägg åt prinsessan Hatshepsut.

År 63 f.Kr: Oroad av konsekvenserna för arbetslinjen om Catalina lyckas ta makten i Rom äter Schlingmann middag med Cicero och ger honom några goda råd i konsten att hålla tal.

År 50 f.Kr: Sven-Otto Littorin delar med sig av receptet på en hemlig trolldryck till Miraculix, och hindrar därmed Rom från att erövra hela Gallien,

Tidigt på morgonen 15:e mars år 44 f.Kr.: Anton Abele försöker skapa Facebookgruppen "Stoppa det meningslösa gatuvåldet", men får tyvärr ingen mobiltäckning.

År 284: Mats Svegfors Ansvarsutredning rekommenderar att Romerska riket delas i en östlig och västlig rikshalva. Tack vare regionaliseringen överlever Öst-Rom ytterligare 1000 år!

1269: Handelsminister Ewa Björling tar upp en italiensk liftare på en handelsdelegation på väg till Kina.

1434: Efter att Erik av Pommern vägrat gå med på jobbavdraget förenar sig Nya Moderaterna med Engelbrekt och reformerar istället skattesystemet genom att bränna fogdeborgarna.

‎1492: På en av sina många utlandsresor upptäcker Carl Bildt Amerika.

1776: Anders Borg diskuterar nationernas välstånd med en av deltagarna på en whisky-provning. Borg säger till honom att han verkligen borde skriva en bok!

2 juli 1776: Reinfeldt övertygar Thomas Jefferson om att alla människor är födda lika, med rätt till liv, frihet och strävan efter jobbskatteavdrag.

När tryckfelet upptäcks två dagar senare är det för sent.

1815: Napoleonkrigen är äntligen över, och Carl Bildt har en ledande roll på Wienkongressen. Förutom att bevisa sin överlägsenhet när det gäller att dansa vals ritar han om Europas karta för generationer. Twittrar från förhandlingarna under hashtaggen #Wien1815.

Cirka 1935: Ulf Adelsohn konsultar i Italien, och lyckas mot alla odds få tågen att gå i tid.

1945: Anders Björck och Johnny Magnusson deltar i en hemlig kommandoräd mot Hitlers bunker, och förkortar andra världskriget med flera månader. Den framgångsrika operationen mörkläggs dock av IB-chefen Erlander.

1991: Carl Bildt uppfinner internet!

Andra bloggar om: stuffmoderaternadid

Mer om EGP-mötet i Budapest

På Europeiska Gröna Partiets rådsmöte i Budapest var det ungefär 400 deltagare. Mycket av arbetet med att ta fram resolutioner ägde rum på glest besökta förmöten, där det är viktigt att vara med om man vill påverka resultaten.

Precis som jag förutspått lyckades rådsmötet vaska fram en kompromiss om den väpnade insatsen i Libyen, och lyfte framförallt fram flyktingarnas situation. Diskussionerna på det förberedande manglingsmötet var dock heta. Många gröna är pacifister, och även om de inte sade det rakt ut verkade vissa andra inte ha något mer militärt våld för att störta en diktator. Jag drev linjen att EGP skulle anta en resolution om de saker som vi är mer eller mindre eniga om, och det var där vi landade.

Med anledning av kärnkraftsolyckan i Japan antog rådet en resolution om kärnkraftsavveckling där vi kräver att de reaktorer som har störst säkerhetsproblem ska stängas omedelbart. Jag fick med mig förmötet på ett svenskt förslag om att vi också ska vara emot effekthöjningar på kärnkraftsreaktorer.

Debatten på mötet var dock inget vidare. Bismarck sade en gång något i stil med att man helst inte vill veta hur det går till när korv och lagar produceras. Det samma gäller även resolutioner. På mötet drev EGP:s språkrör Monica Frassoni hårt att alla reaktorer som byggts före 1980 skulle stängas omedelbart. De flamländska gröna argumenterade emot eftersom det skulle vara mycket svårt att genomföra i verkligheten och strider mot en nationell överenskommelse om hur snabbt kärnkraften ska avvecklas. Årtalet var godtyckligt satt utifrån att Tyskland precis bestämt sig för att tillfälligt stänga de reaktorer som är äldre än det året. Frassoni svarade dock att man inte kan ta hänsyn till enskilda länder och argumenterade som att det inte var viktigt att kraven i EGP-resolutionen var genomförbara. För mig som miljöpartist känns den attityden väldigt främmande. Den resolution som antogs gick dock på flamländarnas linje. Och det är bra. Det är ju trots allt reaktorernas säkerhet och inte ålder sig som är problemet.

Rådsmötets höjdpunkt var ett improviserat tal av den tyske EU-parlamentarikern Reinhard Bütikofer som berättade om valframgångarna i delstatsvalen nu under våren. De gröna har gått fram över hela Tyskland och i Baden-Württemberg fick de 24,1%, och blev större än socialdemokraterna. Enligt Bütikofer beror framgången på en kombination av uthålligt arbete i många år med att presentera seriösa genomförbara förslag, att man haft modet att våga vara radikal i bland annat kärnkraftsfrågan (utan att bli alltför radikal), politisk bredd som gjort att man byggt upp förtroende i många olika frågor (framförallt när det gäller den ekonomiska politiken), och att man lyssnat och varit genuint öppna för andra, även landsbygdsbor och människor som inte tillhör medelklassen. Andra viktiga faktorer var lokal styrka där gröna i kommunala majoriteter vunnit människors förtroende, en populär ledare i delstaten och att partiets olika falanger varit eniga och dragit åt samma håll i valrörelsen. Miljökatastrofen i Japan bidrog också till att mobilisera väljare, men det är värt att notera att de gröna hade 20 % i opinionsmätningarna redan innan Fukushima.

Rådsmötets sämsta beslut var resolutionen om ”sustainable prosperity”. Resolutionen argumenterar bland annat för EU-skatter, euro-statsobligationer, och en rejäl ökning av EU-budgeten. Resolutionen förordar också att nya EU-skatter ska kunna beslutas med majoritetsbeslut. Miljöpartiet röstade emot den här resolutionen och vi fick med oss bland annat de engelska gröna.

Jag var också med utrikespolitiska arbetsgruppens möte där vi bland annat fick en dragning från en fransman som argumenterade för att EGP borde driva kravet om en gemensam EU-arme. Några av tyskarna (bland annat Bütikofer) framhöll att det inte är en realistisk ide, och definitivt inte just nu. Jag talade naturligtvis emot, och lyfte också frågan om EU:s stridsgrupper som står och kostar pengar, men hittills aldrig har använts. EU har hittills inte varit särskilt bra på militära operationer och en av tyskarna lyfte frågan om inte EU borde koncentrera sig på civila insatser istället. Fransmännen verkar visserligen vilja skriva in ett krav om en gemensam EU-armé i nästa valmanifest, men jag tror att det är möjligt att stoppa.

Rådsmötet hann också med att rösta om organisationsutredningen ”Fit for the Future”. Det finns en grundläggande konflikt där vissa vill att EGP ska utvecklas till ett eget parti i sig, medan andra istället anser att EGP är och ska vara en organisation för nationella gröna partier som samarbetar med varandra. De som vill centralisera driver på för individuellt medlemskap och vill införa transnationella listor i EU-parlamentsvalen. De flesta frågor som berör konfliktfrågorna hänskjuts för vidare utredning, och rådsmötet ägnade sig främst åt att styra upp en massa saker som vi är mer eller mindre eniga om. Bland annat så ska rådsmötena bli bättre, antalet olika sorters resolutioner bli färre, och medlemskriterierna redas ut. Mötet rekommenderade också att EGP i längden inte ska acceptera att medlemspartier konkurrerar med varandra i samma val. På det stora hela var det bra beslut.

EGP-möte i Budapest

Sitter i en elegant konferenshall, och lyssnar på en föredragning om vad som hände på klimatkonferensen i Cancun och vad som ska göras inför COP17 i Sydafrika nu i höst.

Europeiska Gröna Partiets vårkonferens i Budapest började idag, men den har inte riktigt kommit igång än. Dagens höjdpunkt har varit välkomsttalet av Bernadett Szél som är språkrör för det ungerska partiet LMP. De är ett nytt och ungt parti som kom in i parlamentet förra året vid sitt första försök, och hon lyfte fram hur de lyckats få människor som tidigare inte känt något intresse för partipolitiken att engagera sig. Deras största problem är det auktoritära regeringspartiet Fidesz som har två-tredjedelsmajoritet i parlamentet och nu håller på att skriva om grundlagen för att försvåra för oppositionen och grundlagsfästa sin egen politik - bland annat platt skatt.

Konferensens stora frågor är en organisationsutredning, och ett aningen pladdrigt dokument om den "sociala dimensionen av Green New Deal" som det inkommet 188 ändringsyrkanden om. Presidiet har redan nu meddelat att man inte ens tänker försöka få klart det nu under vårkonferensen. Jag är inte säker på om dokumentet verkligen kommer att vara till nytta för någon, men det är säkert bättre att det blir bra än att man stressar fram det.

Vi miljöpartister gillar förresten inte att dokumentet kallas Green New Deal. Den ursprungliga iden med Green New Deal var att göra klimatinvesteringar för att ta sig ut ur den ekonomiska krisen. Men nu urholkar man begreppet, och det har blivit en obegriplig synonym för "grön politik". Men man får välja sina strider.

Resolutionerna kommer att behandlas senare i helgen. Vi kommer bland annat anta en resolution om om kärnkraftsavveckling, och en resolution om interventionen i Libyen. Eftersom de gröna partierna är oeniga så kommer den förhoppningsvis inte innehålla något kontroversiellt. Det stora problemet är en "fransk-sinnad" resolution om "sustainable prosperity" som bland annat kräver en kraftigt ökad EU-budget, EU-statsobligationer, att nya EU-skatter ska beslutas med kvalificerad majoritet, men vi hoppas att vi kan få med oss tyskarna på att rösta ner den.

Bilden ovan föreställer Konstpalatset på andra sidan Donau. Eftersom jag inte tog med kameran har jag hämtat den snyggaste Budapest-bilden från Wikipedia, men den är tagen från bara några meter bakom där jag sitter.

Andra bloggar om: EGP