Max Andersson

Grön politik. Oftast om klimatpolitik, EU, och integritet.

16 juli 2014

EU-kommissionen har en ny ordförande

Igår röstade EU-parlamentet om att godkänna Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande. Han har blivit utsedd genom en riktig dålig process, som lett till att Europeiska rådet nominerat en kandidat med svagt stöd som många egentligen inte vill ha. Socialdemokraterna tycker inte om honom för att han är kristdemokrat och starkt förknippad EUs åtstramningspolitik, och hans egen grupp tycker inte om honom för att han står för långt åt mitten. På gröna gruppens möte före omröstningen fick vi höra att stödet för honom är så svagt att hans val kunde hänga på ett fåtal röster.

Juncker är EU-centralist, svag när det gäller klimatpolitiken, och vill lägga mer pengar på att stänga EUs gränser. Strax innan de franska väljarna röstade nej till EU-konstitutionen 2005 förklarade han att EU-ledarna skulle ignorera folkomröstningen:

"If it's a Yes, we will say 'on we go', and if it's a No we will say 'we continue'."

Så det är nog ingen överraskning att jag röstade nej till Juncker. Han har visserligen sina ljusa sidor också, men jag tror att han är fel person att leda EU-kommissionen de närmaste åren, och det här valet riskerar att leda till allvarliga slitningar inom unionen.

Juncker behövde minst 376 röster av 751 för att bli vald, och när rösterna räknats stod det klart att han fått stöd av 422. Det är fullt tillräckligt, men det är ingen imponerande marginal för en person som måste kunna samla breda majoriteter för sina politiska förslag.

06 juli 2014

EU-parlamentets nya mandatperiod har börjat

Gröna Gruppen på en inomhusbro i Strasbourg.


Nu i den gångna veckan inleddes det nyvalda EU-parlementets mandatperiod officiellt. Jag visste om att de parlamentariska kulturen i plenum skiljer sig rejält från riksdagen, men jag måste ändå erkänna att jag blev förvånad.

Jag är helt enkelt inte van vid ledamöter som skriker, bankar i bänkarna, drar över talartiden enormt, och försöker störa den som talar. Och det är inte alls bara de högerextrema som beter sig illa. Mötesordföranden fick till exempel säga till liberalernas gruppledare på skarpen när han gapade i protest mot att han inte fått ordet. Nåja, förhoppningsvis blir det lite bättre ordning längre fram.

Men nu över till besluten. Parlamentet valde om den tyske socialdemokraten Martin Schultz till EU-parlamentets ordförande, och de grönas Ulrike Lunacek från Österrike blev en av de 14 viceordförandena. EU-parlamentet är organiserat utifrån principen om att så många ledamöter ska få så fina titlar så möjligt, så hela styrelsen kallas viceordförande.

UKIPs partigrupp EFDD (som haft den dåliga smaken att ta in SD) ställde upp med en vad jag förstår vettig kandidat från den italienska 5-stjärnerörelsen, men de stora partigrupperna hade gjort upp om att EFDD helt skulle utestängas från styrelsen. EFDD borde ha fått en styrelseledamot enligt de grundläggande fördelningsprincipen och jag tror att det är ett allvarligt misstag att inte låta dem få det.

Nu är det också i praktiken klart vilka utskott miljöpartiets EU-parlamentariker kommer att sitta i:

Max Andersson: Rättsliga utskottet, och Konstitutionella utskottet.
Bodil Ceballos: Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, Utrikesutskottet, Underutskottet för säkerhet och försvar, och Utskottet för framställningar.
Peter Eriksson: Industriutskottet, och Jordbruksutskottet.
Isabella Lövin: Fiskeutskottet och Miljöutskottet. Isabella blir troligen också en av viceordförandena i Fiskeutskottet.

13 juni 2014

Bråda dagar i Bryssel

Det nya EU-parlamentet öppnar inte formellt förrän 2:a juli, men de politiska grupperna i Bryssel har redan kört igång för fullt. Det är bråda dagar med spännande förhandlingar med nationella partier om grupptillhörighet, diskussioner om vem som ska få sitta i olika utskott, och inte minst frågan om vilka som ska väljas till de nya gruppledningarna. Allt medan de nyvalda ledamöterna står i olika köer och försöker hinna med att få ut passerkort, IT-login, och diverse blanketter innan det blir dags för nästa sammanträde.

Jag prioriterar också att hinna träffa hemvändande ledamöter och tjänstemän och få lite goda råd innan de lämnar Bryssel. Så det blir inte så mycket bloggat nu så här i början. Jag kan dock rapportera att Miljöpartiets delegation lyckades få in Peter Eriksson i gröna gruppens ledning i tisdags. Gruppledningen består av två ordförande och 6 vice-ordförande och jag tror att Peter kommer att bidra till att den nya gruppledningen blir ett stort lyft för gruppens interndemokrati.

Vill man för övrigt ha koll på den ibland synnerligen förvånade utvecklingen på gruppbildningsfronten så kan jag rekommendera sidan Europe Decides som ibland hinner rapportera om nyheterna redan innan berörda ledamöter i grupperna får veta saker. Den är riktigt bra.

31 maj 2014

Tack för en bra valrörelse

Efter en lång och spännande rösträkning är valresultatet klart. Valet var så jämnt att det sista mandatet avgjordes av onsdagsrösterna, som framförallt är utlandsröster och sena poströster. Först när alla röster räknats stod det klart att Miljöpartiet inte bara blev större än moderaterna, utan att vi även fått ett fjärde mandat med 453 rösters marginal.

Detta innebär att jag tillsammans med Isabella Lövin, Peter Eriksson och Bodil Ceballos kommer att utgöra miljöpartiets representation i EU-parlamentet nästa mandatperiod.

Valdeltagandet ökade till 51 %, och Miljöpartiet fick 15,41 % av rösterna.

Vi har gjort en riktigt bra valrörelse, och jag vill rikta ett stort tack till alla som röstat på oss, men framförallt vill jag tacka alla de miljöpartister som kämpat genom hela kampanjen med att dela flygblad, skriva insändare, affischera, tala med människor i valstugorna och stå i timmar utanför vallokalerna och dela ut valsedlar långt efter att de andra partierna har gått hem.

Miljöpartiets medlemmar bryr sig verkligen om hur det går i EU-valet. Och den här gången var det det som gjorde skillnaden.

Tack.

Andra bloggar om: ,

24 maj 2014

Kryssa Max - för klimat, EU-kritik och integritet!

Nu är det bara en dag kvar till valet. Miljöpartiet är bara en hårsmån från 4 mandat. Det är oerhört spännande!

Jag kandiderar till EU-parlamentet för att göra skillnad. Om jag blir vald kommer jag att kämpa för klimatet, integriteten, och för att demokratisera och ta tillbaka makt från EU.

Rösta för klimatet
Den absolut viktigaste frågan idag är klimatet, och jag har både kunskaperna, engagemanget och erfarenheten. Jag jobbade mycket med frågorna när jag satt i riksdagen, och jag är övertygad om att världen har slagit på en farlig väg. Sverige och EU måste gå före med att minska utsläppen snabbt om vi vill att våra barnbarn ska få en bra värld att växa upp i.

Rösta EU-kritiskt
Det behövs gröna EU-kritiker i Bryssel som är tydliga med att vi vill demokratisera och ta tillbaka makt från EU. Systemet har blivit topptungt och det är alldeles för svårt att ändra felaktiga beslut. Det har bidragit till att förlänga eurokrisen och skapa en klyfta mellan politiker och medborgare som har gynnat främlingsfientliga populister. Den gröna EU-kritiken måste höras! 

Rösta för integritet och upphovsrättsreform
Om vi inte vill hamna i ett övervakningssamhälle måste vi säga ifrån. EU-parlamentet är en bra arena för att hindra att EU stiftar fler integritetskränkande lagar, och för att mobilisera unionens resurser mot USAs internetspionage. Under nästa mandatperiod kommer också EU att fatta beslut om en ny upphovsrätt. Jag kommer bland annat att kämpa för att avkriminalisera fildelning för eget bruk.    

En politiker som vet hur man gör skillnad
Just nu är jag student och håller på med en examen i mikrobiologi, men tidigare har jag bland annat varit riksdagsledamot och språkrör för Gröna Studenter. Jag vet hur oerhört viktigt det är att läsa på, trycka på, och att veta när det är dags att kompromissa. Jag sitter i partistyrelsen, är gruppledare för miljöpartiets representanter i European Green Party, och var miljöpartiets representant i den statliga utredning som tog fram Sveriges nya vallag som ska träda i kraft 2018. Om jag får lika bra genomslag i EU för klimatet som jag fick i vallagsutredningen skulle det vara ett märkbart steg framåt. Till att börja med vill jag täta luckorna i EU:s handel med utsläppsrätter.

Och jag vet att politik är ett lagspel. Enskilda människor kan inte rädda världen. Det är något vi måste göra tillsammans.

Debatt: Rösta för klimatet

Igår kom klimatartikeln som jag skrivit tillsammans med klimatnätverket in i Borås Tidning, samtidigt som jag kampanjade med smältande isblock i Karlstad.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Rösta för klimatet


I dagarna har det rapporterats att glaciärerna i det känsliga västra Antarktis redan börjat smälta och att processen troligen inte kan stoppas. Det kommer att få allvarliga konsekvenser för havsnivån det här århundradet. 

Miljön och klimatet är de frågor som svenskar oroar sig över mest, och de hör hemma i EU-valrörelsen. De närmaste åren blir avgörande för om vi ska lyckas minska utsläppen i tid för att undvika en farlig uppvärmning. Ytterst handlar det om vi ska skapa en bra framtid för våra barn och kommande generationer. 

Miljöförstöring, försämrad havsmiljö och klimatförändringar är de tre frågor som flest svenskar oroar sig för enligt en ny rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. EU är en av de största aktörerna i världen i dessa frågor och EU-parlamentet är en viktig arena.

Svenskar har historiskt sett visat ett svalt intresse för EU-valen. Men tiden då EU-parlamentet bara var en diskussionsklubb är länge sedan förbi. Idag har EU-parlamentet makt och kan påverka på riktigt. Det är särskilt viktigt på miljöområdet.

De senaste rapporterna från FNs klimatpanel IPCC presenterat visar tydligt att utsläppen av växthusgaser påverkar klimatet. Politiker har enats om att temperaturökningen måste hejdas innan den når två graders uppvärmning. Men halten av koldioxid i atmosfären fortsätter att öka, och på 30 år har den ökat med 60 ppm. Nu i april uppmättes för första gången ett månadsmedelvärde över 400 ppm. Så högt har det inte varit på minst 800 000 år.

För långsiktig global klimathälsa måste vi sannolikt sträva efter att ligga under 350 ppm, en nivå som vi passerade för 25 år sedan.

För att säkra ett hållbart klimat krävs mycket kraftfulla åtgärder, framför allt från de rika länderna. FN:s klimatrapport är optimistisk och visar på att det finns mycket som vi kan göra för att hejda temperaturökningen. Men det är viktigt att agera nu.

Den kommande mandatperioden i EU-parlamentet måste ge resultat. Ett parlament med starkt miljöfokus kan påverka FN:s klimatförhandlingar i Paris nästa år. Men oavsett om vi får ett bra klimatavtal måste Sverige och EU gå före. Vi har resurserna och förutsättningarna. Vi kan visa världen att det går att ta ansvar.

Miljöpartiet arbetar för en långsiktig klimatpolitik där EU:s koldioxidutsläpp minskas med 60 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer med sikte på utsläpp nära noll år 2050. Till 2030 ska minst 45 procent av EU:s energi vara förnybar och energianvändningen ska effektiviseras med 40 procent jämfört med 2010 års nivå. Det behövs en fungerande handel med utsläppsrätter som sätter ett tydligt pris på utsläppen så att det lönar sig att minska dem.

Vi måste minska utsläppen från transporterna. Det kan göras bland annat genom bränslesnålare fordon som på sikt drivs med el eller förnybara bränslen, utveckla järnvägsnätet med snabbtåg i Europa och att flyget börjar betala för sina utsläpp. 

Miljöpartiet vill att produkter ska vara lätta att återanvända eller återvinna samt att det blir billigare att reparera saker som går sönder jämfört med att köpa nya.

Klimatfrågan handlar om solidaritet med framtiden. Många av dagens barn kommer att få uppleva sekelskiftet. För att deras liv ska bli bra måste vi vända utvecklingen snarast.

Vi som idag har rösträtt behöver tänka långsiktigt och inse att framtiden är påverkbar. De kommande fem åren i EU-parlamentet spelar en stor roll för framtidens klimat. 


Max Andersson (MP), kandidat till EU-parlamentet, Göteborg 

21 maj 2014

Debatt: Krisen kräver att EU demokratiseras

Jag och Karl Palmås är både miljöpartister från Göteborg, kandiderar till EU-parlamentet, och har minst sagt olika ingångar till EU-frågan. Jag är tydligt EU-kritisk och han är i grund och botten EU-positiv. Men vi har ändå kunnat skriva ihop oss om en gemensam krisanalys och reformförslag för att göra EU mer demokratiskt. 

Det här är den artikel som varit roligast att skriva den här valrörelsen, och den är publicerad idag på Dagens Arena.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Krisen kräver att EU demokratiseras

Det är ett krisande EU som går till val nu till helgen. Nere på kontinenten är detta val främst en fråga om den ekonomisk-sociala kris som jämförts med 1930-talets. Samtidigt har vår tids sociala oro orsaker som gör det mer lämpligt att jämföra med avsevärt äldre kriser. Mat- och resursproblematiken har återigen fått genomslag i plånboken hos skuldsatta medborgare. Som den gröne EU-parlamentarikern och ekonomen Alain Lipietz har uttryckt saken: Detta är den första gången sedan 1848 som en dålig skörd bidragit till social turbulens i det rika Europa.
Vid sidan av denna ekonomisk-ekologiska kris genomgår Europa även en demokratisk kris. Mycket har redan skrivits om hur bruna rörelser, i skuggan av den ekonomisk-sociala oron, väntas ta större plats i EU-parlamentet. Samtidigt finns det inneboende demokratiska brister i EU-institutionerna som sådana – och Europas nya populister är ofta snabba med att framhäva detta demokratiska underskott. Här märks en historiens ironi: Unionen byggdes utifrån en fransk-inspirerad, toppstyrd förvaltningsmodell som skulle motverka att nationalistisk populism skulle kunna återta makten i Europa. Idag ser vi hur denna förvaltningsmodell kommit att tjäna de krafter den var satt att stävja.
Vi närmar oss frågan om demokratisk reform från olika håll. Max är i grunden kritisk till EU-projektet och ser att Europatanken historiskt sett än intimt förknippad med grumliga tankar om ras, religion och kulturell överlägsenhet, vilka utgör dålig grund för att möta en global framtid. Karl förknippar samma tankar med nationalstaten, och anser att EU är vår bästa chans att skapa överstatlig demokrati – så länge vi tar chansen att demokratisera unionen.
Vi ser även olika på frågan om en europeisk identitet. Karl tror på integration nerifrån, och att Europa måste börja uppfattas som levd erfarenhet – inte som en samling institutioner i Bryssel. Ytterligare uppifrån-integration förutsätter uppkomsten av ett europeiskt demos, och en europeisk offentlighet värd namnet. Max tvivlar på om detta någonsin kommer ske, och är skeptisk till huruvida den socialt och geografiskt godtyckliga konstruktionen ”Europa” verkligen är meningsfull eller ens önskvärd.
Samtidigt är vi helt eniga om att EU måste genomgå en demokratisk reform:
·         EU-parlamentet bör få rätt att ta initiativ till ny lagstiftning.
·         EUs institutioner bör införa en riktig offentlighetsprincip och meddelarfrihet.
·         Ministerrådets voteringar måste göras öppna så att medborgarna kan se hur deras nationella företrädare har röstat.
 ·         Vi vill utveckla och stärka EU:s deltagardemokratiska instrument som medborgarinitiativet, och utreda möjligheten till att avgöra frågor med EU-vida folkomröstningar.
·         De nationella parlamentens roll i lagstiftningen måste också stärkas. De kan då bli den kraft som behövs för bevaka subsidiaritetsprincipen. Det är också viktigt att de utövar effektiv kontroll över sina ministrars agerande när EU stiftar lag.
Vi ser även att det bör bli lättare att ändra beslut. Idag är det svårt att få en majoritet för en ny linje om ett beslut redan accepterats av både parlamentet och i ministerrådet med kvalificerad majoritet. Ett sätt att lösa detta är att införa så kallade solnedgångsparagrafer i lagarna, vilket innebär att lagar måste förnyas eller omförhandlas efter 5 till 15 år. Detta är ett sätt att hålla EU-politiken aktuell, och att undvika att dåliga beslut cementeras.
Om EU ska få kraft att hantera dagens kriser så behöver det demokratiska reformer. Medborgarna måste kunna utkräva ansvar av makten och förändra politiken. Det är ingen svaghet, utan en styrka.

Max Andersson, plats 4 på miljöpartiets EU-lista
Karl Palmås, plats 24 på miljöpartiets EU-lista

Andra bloggar om: , , ,

20 maj 2014

Debattartikel om TTIP

Jag har fått in en artikel om handelsavtalet TTIP i Lidköpingsnytt.

Andra bloggar om: , ,

Andersson (MP) vs Adaktusson (KD)

Igår mötte jag KD:s toppkandidat Lars Adaktusson i en radiodebatt om EU och överstatlighet i P4 Jönköping. Debatten höll på i 17 min och finns i förkortad version på nätet.

Jag visste varför jag tog debatten och vilka budskap som jag ville få ut - jag är inte säker på om Adaktusson visste det.

Det grämer mig dock att jag inte fick chansen att använda mitt dundersvar på en förväntad attack som jag konsulterat två riksdagsledamöter för och förberett i två timmar eftersom attacken aldrig kom. Nåja, det här med att förutspå vad motståndaren ska säga kan ju inte lyckas varje gång, och jag får tacka Lise och Valter för hjälpen. Nästa gång kommer det gå ännu bättre.


Andra bloggar om: ,

Debattartikel i BT: Förändrar i verkligheten

Jag har fått in en debattartikel i Borås Tidning om varför man ska rösta grönt tillsammans med Hanna Bernholdsson.

Andra bloggar om: ,

14 maj 2014

Kampanjaffisch

Så här ser min kampanjaffisch ut. Storlek A3. Det finns en pdf-fil för utskrift om man mejlar och färdiga affischer att hämta på Göteborgskansliet.

13 maj 2014

Bra media i Aftonbladet och P4 Väst.

Nu händer det mycket. Bland annat har Aftonbladet givit draghjälp åt min personvalskampanj genom att lyfta fram mig som en av EU-valets smartaste kandidater.

Nu tycker jag ju inte att folk ska rösta på mig för att jag råkar vara bra på att skriva högskoleprov utan för att jag att är en konstruktiv EU-kritiker som kämpar för klimatat, men bra publicitet är bra publicitet.

I går blev jag också intervjuad i P4 Väst. Det blev också bra, och jag fick tala en hel del om klimatpolitik.

09 maj 2014

Europadagen

Det bästa med Europadagen är att människor inte bryr sig om den. Här är en kort kommentar i form av en spridbild:

 

07 maj 2014

Visa ditt stöd!

Från och med idag går det att rösta i EU-valet. Här är tre bilder du kan dela på Facebook eller Twitter för att sprida budskapet och visa att du stöder min kampanj.




Andra bloggar om: ,

05 maj 2014

SIFO: MP kan få 4 mandat

Jag har sagt i flera år att Miljöpartiet har chans att få fyra mandat i EU-parlamentet det här valet. Vi har legat bra till i alla EU-valsmätningar som publicerats men igår kom den första mätningen där vi får fyra mandat:
Moderaterna 21,7 %, 5 mandat
Folkpartiet 8,1 %, 2 mandat
Centerpartiet 3,6 %, -
Kristdemokraterna 3,7 %, -
Socialdemokraterna 31,2 %, 7 mandat
Vänsterpartiet 5,8 %, 1 mandat
Miljöpartiet 16,1 %, 4 mandat
Sverigedemokraterna 4,1 %, 1 mandat
Piratpartiet 2,2 %, -
Junilistan 0,3 %, -
Feministiskt initiativ 3,2 %, -
Sifo har frågat 2391 medborgare för den här undersökningen och det innebär att det även finns resultat för olika undergrupper. Mest intressant är att 23,9 % av åldersgruppen 18-30 år röstar på miljöpartiet. Miljöpartiet är alltså större än moderaterna och bara 0,2 % mindre än socialdemokraterna.

Nu ska man inte bli alltför exalterad över enstaka mätningar, men med tre veckors valrörelse kvar så är det här ett bra läge att vara i för miljöpartiet. Jag tror på en mycket spännande valvaka.

Andra bloggar om: ,

01 maj 2014

Mitt första maj-tal 2014

I Lidköping firar de rödgröna första maj tillsammans. Det borde vi göra på fler ställen.

Jag hade förmånen att få tala för miljöpartiet, och tog framförallt upp eurokrisen, främlingsfientlighet och behovet av en bättre klimatpolitik.



28 april 2014

Max Andersson på MP-Göteborgs valupptakt

Göteborgsavdelningen hade valupptakt igår för hela valåret 2014 och jag fick i uppgift att avsluta med att peppa igång inför EU-valet.


Andra bloggar om: ,

25 april 2014

Aftonbladet har gjort en film

Aftonbladet vill få uppmärksamhet till sin valkompass, och har gjort en kort liten film om mig och alla andra topp-10 kandidater till EU-parlamentet.  



16 april 2014

Ny hemsida på väg: www.kryssamax.eu

Nu är det bråda dagar. Kampanjflygbladen är på tryckeriet, nya pressbilder är på väg, schemat börjar bli fullbokat, och snart ska det bli en ny kampanjhemsida. Om allt går väl dyker den nyasidan upp under påskhelgen.

Och nästa vecka börjar valrörelsen på riktigt!

Den 22:a april är det debattsäsongspremiär för mig på Dunkers kulturhus i Helsingborg kl 18, och dagen därpå blir det debatt på Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn.

08 april 2014

Datalagringsdirektivet har fallit!

EU-domstolen har idag ogiltigförklarat datalagringsdirektivet och slagit fast att det är ett oproportionerligt ingrepp i de mänskliga rättigheterna. 

Domstolens pressmeddelande är värt att läsa i sin helhet. Enligt en kunnig jurist som Mark Klamberg innebär domen att även de lagar som EU:s medlemsländer stiftat för att genomföra direktivet ska upphävas. Men det är inte säkert, i alla fall inte om man frågar den moderata justitieministern Beatrice Ask som vill avvakta utredning trots att det direktiv som tvingade Sverige att införa datalagringen har fallit… Vi får se hur det utvecklas. Internetoperatören Bahnhof går hur som helst händelserna i förväg och slutar lagra trafikdata redan idag. Och miljöpartiets integritetspolitiska talesperson Maria Ferm har redan krävt att den svenska lagen ska upphävas.

För oss som kämpat emot datalagringsdirektivet i många år är dagens dom en viktig seger. Miljöpartiet har varit emot trafikdatalagringen hela vägen ända sedan Bodström först började ta upp det med riksdagen år 2005. Enligt vår mening är det helt orimligt att massövervaka alla människor i ett samhälle och lagra uppgifter om vem som tar kontakt med vem, när, var ifrån och hur länge. Det bygger upp enorma register med känslig information som både riskerar att missbrukas och hamna i orätta händer. Därför har vi också varit emot datalagringsdirektivet varje gång det röstats om det i riksdagen.

Frågan om att riva upp datalagringsdirektivet står som egen punkt i miljöpartiets EU-valmanifest. Och nu med 47 dagar kvar till valet är den redan uppfylld. 

Men dagens dom innebär inte att frågan är vunnen permanent. Risken är stor att kommissionen och EU:s polisministrar kommer tillbaka med nya förslag på massövervakning efter EU-valet. Vi behöver många starka integritetskämpar i Bryssel som kan se till att de inte lyckas! 

Uppdatering: Ibland händer saker snabbt. PTS meddelar att svenska operatörer inte längre behöver datalagra.

Andra bloggar om: , ,

26 mars 2014

Bättre och tydligare Moderataffischer

Moderaterna presenterade sina EU-affischer igår, och jag kunde bara inte motstå frestelsen att förbättra dem och tydliggöra deras politik.

Jag har lagt upp ett litet album med fem affischer på Facebook.



13 februari 2014

Fjärde namn på EU-listan


Nu är Miljöpartiets EU-lista klar och den toppas av:
  1. Isabella Lövin
  2. Peter Eriksson
  3. Bodil Ceballos
  4. Max Andersson.
Jag vill vara en stark röst för klimatet, EU-kritiken och kampen mot övervakningssamhället. Nu satsar vi på 4 mandat.

Och valkampanjen börjar bra. I årets första opinionsundersökning inför EU-valet får miljöpartiet 15,7 procent. Det är väldigt nära.

Andra bloggar om: ,

04 februari 2014

En bra one-liner

Jag har visst fått två olika besök på bloggen från DN nu i eftermiddag. Möjligen är det fråga om research inför att miljöpartiets EU-lista presenteras nu i veckan.

Hur som helst så påminner det mig om att en journalistvänlig personvalskampanj behöver en kort och kärnfull slogan:
"Kryssa Max Andersson. Det behövs en EU-kritisk röst i Bryssel som kämpar för klimatet och integriteten."

21 januari 2014

Max Andersson till EU-parlamentet

Nu är medlemsomröstningen om miljöpartiets EU-lista igång. Valberedningen föreslår mig på fjärde plats och jag står gärna högre än så.

Jag brinner för grön politik och EU-frågorna är mitt specialområde. Jag satt i riksdagen under förra mandatperioden, och nu är jag biologistudent, EU-ansvarig i partistyrelsen och miljöpartiets gruppledare i European Green Party. När jag var riksdagsledamot satt bland annat i EU-nämnden och Utrikesutskottet och var ansvarig för arbetet mot Lissabonfördraget. Några andra meriter är att jag sitter i partistyrelsens arbetsutskott, har varit språkrör för Gröna Studenter, och skrivit en studiebok om EU. En annan sak jag är stolt över är min insats i den statliga vallagsutredningen där jag fick igenom en hel del grön politik. Det var även i huvudsak jag som tog fram EU-avsnittet i det nya partiprogrammet.

Jag vill att Miljöpartiet ska vara ett EU-kritiskt parti och att vårt arbete i EU-parlamentet ska fokusera på att driva igenom gröna sakpolitiska framgångar. Jag är stolt över det arbete som Miljöpartiet har drivit i EU-frågan genom åren, och särskilt stolt över våra insatser för att vinna EMU-folkomröstningen.

Det finns många viktiga frågor i politiken, med den allra viktigaste är klimatet. Sverige och EU måste skärpa sig och minska utsläppen betydligt snabbare. Det finns mycket som kan göras när det gäller att skärpa EU:s klimatpolitik, men det krävs också det politiska modet att våga berätta att klimatomställningen inte kommer att bli en dans på rosor. Jag har tagit fajten i klimatfrågan mot både regeringen, klimatkrisförnekare och mytspridande journalister, och det kommer jag fortsätta göra.

Jag är djupt oroad av EUs superstatsambitioner och brist på demokrati. Eurokrisen har kostat enormt mycket både i form av pengar och mänskligt lidande, och den är en direkt följd av EU:s konstruktionsfel. De närmaste åren har vi en historisk chans att demokratisera och ta tillbaka makt från EU. Jag har skrivit ett kapitel till den gröna tankesmedjan Cogitos EU-antologi om  hur vi ska ta till vara på den chansen. Den politiska makten ska ligga på de nivåer där folkstyret är starkast.

Min tredje profilfråga är kampen mot övervakningssamhället. Om vi inte försvarar rätten till ett privatliv så kommer den att gå förlorad, Jag har jobbat mycket med FRA-frågan och datalagringsdirektivet, och var en av de första i riksdagen att uppmärksamma ACTA-avtalet. EU-parlamentet är en bra arena både för att motverka de integritetskränkande lagar som alltför ofta väcks inom EU-apparaten, och för att samla till en politisk motoffensiv mot det IT-spionage som bedrivs av storföretag och stater som USA.

Jag känner stor entusiasm inför den här valrörelsen. I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7 procent i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa.

I Miljöpartiet är det medlemmarna som bestämmer hur EU-listan ser ut. Medlemsomröstningen pågår 20 januari till 2 februari. Jag hoppas på ditt stöd.


31 december 2013

100 böcker år 2013


En av mina bästa nyårsritualer är att betygssätta och ordna årets bokskörd på ett estetiskt tilltalande sätt:

***** Oerhört bra böcker!
A Shadow in Summer av Daniel Abraham
A Betrayal in Winter av Daniel Abraham
An Autumn War av Daniel Abraham
Jonathan Strange and Mr Norrell av Susanna Clarke
Jag, Claudius av Robert Graves
The Armageddon Rag av George R R Martin
The Dervish House av Ian McDonald
The Magic Goes Away av Larry Niven
Among Others av Jo Walton
Farthing av Jo Walton
Ha'penny av Jo Walton
Spin av Robert Charles Wilson

**** Riktigt bra!
Red Country av Joe Abercrombie
The Price of Spring av Daniel Abraham
Free: Radikalt Pris av Chris Anderson
The Windup Girl av Paolo Bacigalupi
Otherness av Davin Brin
Up Jim River av Michael Flynn
1824: The Arkansas War av Eric Flint
Dragon's Egg av Robert L Forward
Fools Errand av Robin Hobb
Golden Fool av Robin Hobb
Fool's Fate av Robin Hobb
Ship of Magic av Robin Hobb
Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman
Chasm City av Alastair Reynolds
Red Mars av Kim Stanley Robinson
Green Mars av Kim Stanley Robinson
Blue Mars av Kim Stanley Robinson
Den Europeiska Skuldkrisen av Mats Persson
Soul Music av Terry Pratchett
Jingo av Terry Pratchett
Night Watch av Terry Pratchett
The Atrocity Archives av Charles Stross
The Jennifer Morgue av Charles Stross
The Fuller Memorandum av Charles Stross
Emphyrio av Jack Vance
The Dying Earth av Jack Vance

*** Också bra!
Arbetarpressen 100 år, red Jan G Andersson
All the Windwracked Stars av Elizabeth Bear
By the Mountain Bound av Elizabeth Bear
Hammered av Elizabeth Bear
Scardown av Elizabeth Bear
Worldwired av Elizabeth Bear
Vänta Barn av Björklund et al
Summer Knight av Jim Butcher
The Man Who Was Thursday av G K Chesterton
En Reformerad Upphovsrätt av Christian Engström och Rick Falkvinge
Warriors II, red. GRR Martin och Gardner Dozois
Warriors III, red. GRR Martin och Gardner Dozois
The Stainless Steel Rat Saves the World av Harry Harrison
Kraken av China Mieville
Divided Alleginance av Elizabeth Moon
Oath of Gold av Elizabeth Moon
Att Stänga Det Öppna Samhället av Anders R Olsson
Common Sense av Thomas Paine
Interesting Times av Terry Pratchett
Maskerade av Terry Pratchett
Men at Arms av Terry Pratchett
Feet of Clay av Terry Pratchett
Carpe Jugulum av Terry Pratchett
The Truth av Terry Pratchett
The Apocalypse Codex av Charles Stross
A World of Difference av Harry Turtledove
Trullion: Alastor 2262 av Jack Vance
Nine Princes in Amber av Roger Zelazny
The Guns of Avalon av Roger Zelazny
Sign of the Unicorn av Roger Zelazny
The Hand of Oberon av Roger Zelazny
Kollaps av David Jonstad

** Helt OK
The Sea Thy Mistress av Elizabeth Bear
Looking Backwards av Edward Bellamy
The Bloody Sun av Marion Zimmer Bradley
The Winds of Darkover av Marion Zimmer Bradley
Born Under Mars av John Brunner
Grave Peril av Jim Butcher
1636: The Kremlin Games av Eric Flint et al
One Step from Earth av Harry Harrison
Biomeassurement av Dawn Hawkins
Steppenwolf av Herman Hesse
Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley
Elric of Melniboné av Michael Moorcock
Koka Makaroner - om att bli pappa, av Johan Nilsson
The Phantom of the Opera av Gaston Leroux
Ten Years On - Britain Without the European Union, av Lee Rotherham
Harry Potter and the Philosophers Stone av J K Rowling
Hogfather av Terry Pratchett 
The Last Continent av Terry Pratchett
The Fifth Elephant av Terry Pratchett
Thief of Time av Terry Pratchett
The Eyes of the Overworld av Jack Vance
Cugel's Saga av Jack Vance
Rhialto the Marvellous av Jack Vance
Writing Fantasy Heroes, red Jason M Waltz
The Courts of Chaos av Roger Zelazny

* Nja... 
Omnivore av Piers Anthony
For Europe! av Daniel Cohn-Bendit och Guy Verhofstadt
Into the Slave Nebula av John Brunner
Landet Bortom Tiden av Michael Moorcock
The Prophecies of Nostradamus av Michel de Nostradame och Erika Cheetham

Fotnot: För att slippa den enformiga procession av fyror och femmor som blir följden av kommersiella betygssystem som till exempel Amazons använder jag istället en mer informativ skala där alla böcker med minst två stjärnor rekommenderas.

01 december 2013

Proposition om en bättre vallag

Nu i veckan kom det efterlängtade beskedet att regeringen lägger en proposition på vallagskommitténs utredning om ett bättre valsystem. Och de går vidare med alla våra förslag. Ett och ett halvt års hårt utredningsarbete är på väg att ge resultat!

Som miljöpartiets representant i utredningen är jag både glad och stolt. Det blir ett proportionellt och rättvist valsystem där mindre partier som miljöpartiet inte längre går miste om platser i riksdag och fullmäktige bara för att utjämningsmandaten inte räcker till. Det blir utjämningsmandat i kommunerna och därmed ett slut på en diskriminering av småpartier miljöpartiet har kämpat mot sedan 1980-talet. I de flesta kommuner blir det lättare att komma in i fullmäktige. Och det blir äntligen en ny och vettig valkretsindelning i Västra Götaland. Och som en ren bonus blir det vackrare valsedlar. Med mera. 

Om riksdagen bifaller förslaget blir det en av miljöpartiets stora framgångar den här mandatperioden. Inte den största, men helt klart värt att fira.

En utförligare sammanfattning: Ett nytt och rättvisare valsystem

Andra bloggar om:

12 november 2013

Bokkapitel: "Mer demokrati och decentralisering"

Jag har precis fått besked att min text om hur demokratin i EU kan förbättras kommer med i Cogitos idéskrift om unionens framtid. Boken trycks i början av nästa år, men texten ligger redan uppe på projektets hemsida.

Om jag får säga det själv - och det här är ju min blogg - så är det en utmärkt text med ännu bättre förslag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Mer demokrati och decentralisering


Hösten 2013 går eurokrisen in på sitt femte år. Missnöjet med EU växer, och det med all rätt. Flera länder vars ekonomier inte passat in i eurozonen har drabbats av lågkonjunktur, massarbetslöshet och påtvingade nedskärningar. Unionen vacklar från krispaket till krispaket, och högerextremister vädrar morgonluft. Länder som är med i EMU kan varken devalvera eller sänka räntan och det gör att arbetslösheten biter sig fast. I det värst drabbade landet Grekland är ungdomsarbetslösheten 63 procent.

EMU är ett politiskt experiment som aldrig haft förutsättningar att fungera. Men ytterst handlar krisen inte bara om en dåligt fungerande valutaunion, utan också om brist på demokrati. Centraliseringen har gått för långt. EU:s krispolitik med nedskärningar och stödlån har misslyckats. Men istället för att angripa problemet försöker EU-ledarna tvinga fram ytterligare centralisering.

De senaste åren har EU tagit över allt mer makt ifrån medlemsländerna. Enligt tidningen Riksdag och Departement hade år 2012 hela 43 procent av den svenska regeringens propositioner sitt ursprung i Bryssel. När makten flyttar till EU blir det svårare för människor att påverka, men så länge unionen mest ägnade sig åt frågor de flesta uppfattar som tekniska, som jordbrukspolitik och produktstandardisering, var människor beredda att acceptera de demokratiska bristerna. Men i och med de senaste fördragen har EU fått mer makt än det klarar av.

Missnöjet växer i flera medlemsländer. I Storbritannien har den relativt EU-vänlige premiärministern Cameron tvingats utlova en folkomröstning. Han har begärt en omförhandling av fördragen för att motverka flödet av makt till Bryssel, och planen är att det brittiska folket år 2017 ska få välja mellan utträde och att stanna kvar i ett reformerat EU. Utgången är osäker.

Om britterna lämnar förlorar Sverige en viktig allierad och maktbalansen försämras radikalt. Det blir en mer sluten, protektionistisk union där den viktigaste kraften som står emot centraliseringen är borta. Det är något som borde oroa både EU-anhängare och motståndare. Det politiska priset för att stanna kvar i ett sådant EU kan bli mycket högt, och jag tror och hoppas att Sverige i så fall kommer att utträda ur unionen. Men idag behöver vi koncentrera oss på att uppnå ett bra resultat i de kommande förhandlingarna.

Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 54 punkter där de anser att EU går för långt. Vi gröna måste också ta tillfället i akt och driva vår egen agenda. Den närmsta tiden finns en historiskt unik möjlighet att demokratisera och decentralisera unionen.

Här är några reformförslag som borde vara möjliga att få igenom. Till skillnad från en del andra förslag som drivs av federalisterna på kontinenten förutsätter de varken en revolution, att länder som inte instämmer tvingas lämna unionen, eller ens att 28 regeringar i konsensus ska avstå från merparten av makt och inflytande. De här är förslag som är avsedda att genomföras.

Inför solnedgångsparagrafer
Till att börja med måste det bli enklare att ändra på dåliga beslut. När[1]  väljarna vill ha en annan politik så måste ett demokratiskt system kunna ändra sig. Men i EU krävs det kvalificerad majoritet (och i några fall enhällighet) i ministerrådet för att stifta lag. Fördelen med detta är att beslut föregås av ordentliga diskussioner, och att länderna inte körs över i onödan. Men besluten blir också svåra att ändra. I de flesta demokratier räcker det med att byta regering för att ändra en lag, men i EU behöver man övertyga både kommissionen, EU-parlamentet och en kvalificerad majoritet i ministerrådet. Det innebär att beslut som visat sig vara okloka eller direkt fel ändå kan vara i kraft, även om det finns en politisk majoritet för att ändra dem.

Det finns en elegant lösning på problemet som redan tillämpas i USA, där kontroversiell lagstiftning ofta innehåller solnedgångsparagrafer, vilket innebär att lagen måste bekräftas eller omförhandlas efter ett visst antal år. Det här bör EU införa på bred front. På vissa områden är det rimligt att ompröva politiken vart femte år, och i andra frågor är det rimligt med längre perioder. Om lagar som till exempel datalagringsdirektivet eller transportörsansvaret i EU:s flyktingpolitik var försedda med solnedgångsparagrafer skulle de vara betydligt enklare att ändra.

Motverka lobbyismen
Ett demokratiskt reformprogram måste också göra något åt lobbyismen. EU:s beslutsstruktur är så komplicerad att de som vill påverka lagstiftningen behöver anlita lobbyister, och det snedvrider politiken till förmån för ekonomiska intressen. Ett av de grundläggande problemen är att EU försöker göra för mycket och det innebär att lagstiftarna blir beroende av lobbyister. Det behövs hårdare regler och en riktig offentlighetsprincip.

Utveckla det ”gula kortet”
En stor fråga kommer att bli hur man motverkar att EU överskrider sina befogenheter. Dagens system där de nationella parlamenten kan visa ”gult kort” mot förslag på nya EU-lagar är helt otillräckligt. Systemet innebär, lätt förenklat, att om en tredjedel av parlamenten inom åtta veckor förklarar att ett nytt förslag strider mot subsidiaritetsprincipen, så behöver kommissionen antingen dra tillbaka förslaget eller motivera det en gång till. Riksdagen har ifrågasatt ett stort antal förslag och är ett av de få parlament som har jobbat seriöst med systemet, men det flesta parlament har inte tagit det på allvar. Det gula kortet har funnits sedan 2009, och bara utlösts två gånger.

Det finns många sätt att stärka det gula kortet. Gränsen för hur många parlament som behöver protestera borde sänkas, och om ett mindre antal parlament, låt oss säga tre, visar gult kort så bör de andra parlamenten informeras och få några extra veckors tid för att göra en ordentlig granskning. Det gula kortet bör inte heller begränsas enbart till frågan om subsidiaritet, utan parlamenten bör också få uttala sig om förslagens innehåll.

Ge de nationella parlamenten en riktig roll
För att demokratin ska fungera väl är det viktigt med en fungerande offentlighet. Men EU befinner sig i närmast permanent medieskugga. Nyhetsmedia klarar inte av att rapportera om EU-politiken på ett sätt som ger medborgarna rimliga möjligheter att utkräva ansvar. Det politiska spelet i Bryssel är för komplicerat och säljer sällan några lösnummer. Resultatet är att de flesta massmedia inte har några Brysselkorrespondenter, att EU-rapporteringen domineras av trivialiteter, och att EU-valen inte handlar om den förda politiken utan mest blir ett tillfälle för väljarna att uttrycka missnöje med sittande regering. Det är inte konstigt att valdeltagandet i EU-valen är lågt.

Det bästa sättet att föra hem EU-debatten till medlemsländerna är att ge de nationella parlamenten ett direkt inflytande över EU:s lagstiftning. Idag är det bara undantagsvis som svensk media uppmärksammar en EU-fråga medan den fortfarande går att påverka, och debatten vaknar inte förrän några år senare då riksdagen börjar diskutera på vilket sätt ett redan fattat direktiv ska införlivas i svensk lag. Debatten om datalagringsdirektivet är ett tydligt exempel. Det är tyvärr först när frågor debatteras på hemmaplan som media verkar klara av att beskriva politiken.

Ett enkelt förslag är att även de nationella parlamenten ska få rösta om nya direktiv och förordningar. För att inte rubba EU:s maktbalans skulle parlamentens röster vägas på samma sätt som regeringarnas röster i rådet. I normalfallet kommer parlamenten säkert att rösta precis som sina regeringar, så de direkta effekterna på EU-nivån blir små. Men regeringarna, och framför allt minoritetsregeringar, får ett starkt incitament att ta hem EU-frågorna till sina parlament och lyssna på vad de har att säga före omröstningen. Och när konfliktlinjerna i EU-frågorna blir synliga på hemmaplan så får media betydligt bättre förutsättningar att informera väljarna.

Återför makt till medlemsländerna
De här reformerna skulle förbättra demokratin i EU, men det grundläggande problemet är ändå att EU är för stort och bestämmer för mycket. Makten ska ligga så nära människorna som möjligt, och det går illa ihop med en överstatlig union med 500 miljoner medborgare. Kraven på decentralisering kommer att möta motstånd, men de är viktiga.

En grön huvudfråga måste vara att införa en rätt för EU:s medlemsländer att gå före med hårdare miljökrav på varor. Till skillnad från EU-länderna så har USA:s delstater den rättigheten, och miljövänliga delstater som Kalifornien använder sig av den med framgång för att driva på utvecklingen. Det är helt orimligt att det är förbjudet i EU.

Vi behöver också trycka på för att ta bort de skrivningar i Lissabonfördraget som förbinder medlemsstaterna att stärka sina militära resurser. EU är den enda statsbildningen i världen vars grundlag förbjuder nedrustning.

Men den viktigaste frågan handlar om EMU. Sverige måste, precis som Danmark och Storbritannien, få ett permanent undantag. Och alla EU:s medlemsländer måste förstås ha samma rätt att slippa gå med. Det är också viktigt att det öppnas en dörr ut ur EMU för länder som drabbas av en ekonomisk kris. Fem år av nedskärningar, krispaket och massarbetslöshet har visat att valutaunionen inte fungerar. Det är rimligt att länder som behöver det får både tillåtelse och ekonomisk hjälp att återgå till egna valutor.

EU står inför ett vägskäl. Unionen har blivit alldeles för centraliserad, och det växer fram ett folkligt missnöje. Förhoppningsvis kan gröna, röda, liberala och konservativa EU-kritiker kanalisera in det i konstruktiva banor för öppenhet, demokratisering och decentralisering. Det talas ofta om att EU behöver bli mer flexibelt, men hittills har det mest betytt att vissa medlemsländer ska få gå före mot ett Europas Förenta Stater. Men flexibiliteten måste gå i båda riktningarna. Den 62-åriga marschen mot en "ständigt fastare union" har nått vägs ände. EU har blivit alldeles för stort för att likriktning ska fungera. Det är hög tid att unionen lär sig att acceptera olikheter och inser att alla lösningar inte kan sökas i Bryssel.

Andra bloggar om: , ,  Intressant

10 november 2013

Bra rådsmöte i Bryssel


Nu i helgen samlades de Europeiska Gröna, EGP på rådsmöte i Bryssel för att förbereda valrörelsen. I en av pauserna på programmet passade dessutom vi som är föreslagna överst på EU-listan på att ta en gruppbild.

Sammanlagt var vi 17 miljöpartister där. Förutom delegaterna, dvs jag, Peter Eriksson, Isabella Lövin, Bodil Ceballos, Johan Hellström, Eva Goes, och Maria Ferm och Matilda Andersson, var även vår partisekreterare Anders Wallner, Agneta Börjesson, EGPs kassör Lena Lindström, Vivianne Gunnarsson från Gröna Seniorer, och flera tjänstemän från riksdagen på plats. Och dessutom deltog två nyfikna medlemmar som funderar på att grunda en utlandsavdelning i Holland.

Som delegationsledare har jag all anledning att vara nöjd. Framförallt fick vi stor majoritet för våra yrkanden om att EGP:s valkampanj ska respektera att alla partier inte tycker likadant i alla frågor. De Gröna är den partigrupp som röstar mest enigt i EU-parlamentet, och vår linje är att vi ska lyfta fram det som förenar oss. Vi får se hur det går när EGP tar sitt valmanifest i nästa år, men det här var ett stort steg på vägen.

Miljöpartiet hade lagt två egna resolutioner till rådsmötet, en om migration, och en om handelsavtalet med USA. Den första blev ihopskriven med en text om flyktingsituationen i medelhavet och bifölls direkt, medan den andra som vi lagt för att få upp frågan på dagordningen resulterade i att det tillsätts en särskild arbetsgrupp inför valkonventet i februari. Vi fick också enhälligt bifall för den tysk-svenska resolutionen om USAs övervakning.

Mötet innehåll även sju panelseminarier om olika valfrågor. Maria Ferm imponerade i panelen om migrationspolitik, och Peter Eriksson gjorde ett bra jobb i klimatpanelen. Förutom våra politiska framgångar gjorde vår partisekreterare Anders stor succé på karaokescenen under kongressfesten.

Ska Keller med sin inofficiella
kampanjledare i Sverige.
.
Rådsmötet var även startskottet för den gröna primärvalet där EGP låter alla gröna EU-medborgare över 16 år vara med och bestämma vilka som ska fronta vår valrörelse. Det finns fyra kandidater, och unga EU-parlamentarikern Ska Keller som miljöpartiet ställt sig bakom fick överlägset störst jubel vid kandidatpresentationen. Om rådsmötesdeltagarna bestämt hade hon varit självskriven, och nu får vi se vad väljarna säger.

Ska man säga något negativt så var det som en väntat en hel del förvirring och ordningsfrågor under röstningarna, och till det kommer vad som kan vara ett nytt EGP-rekord i försenad starttid på 50 minuter. Men på något vis löste det sig ändå, och till allas förvåning blev vi klara med flera minuters marginal.

Andra bloggar om:

27 oktober 2013

Miljöpartiets EU-valslista

Miljöpartiets riksvalberedning har idag lagt sitt förslag på toppnamn på EU-valslistan:

1. Isabella Lövin
2. Peter Eriksson
3. Bodil Ceballos
4. Max Andersson
5. Linnea Engström

Listan kommer att bestämmas av miljöpartiets medlemmar genom en omröstning under andra halvan av januari.

Mina viktigaste frågor är en politik som tar klimatkrisen på allvar, att ta tillbaka makt från EU, och att stoppa övervakningssamhället.

Om det går bra för oss i EU-valet så har vi chans att få fyra mandat och chanserna ökar rejält om centern och kristdemokraterna inte klarar spärren. Men det troligaste är nog att vi får tre mandat.

Det  känns stort och hedrande att vara föreslagen till fjärde plats, och jag hoppas få medlemmarnas förtroende att ge järnet i valrörelsen.

15 oktober 2013

Artikel: Frivillig valutaunion kan lösa krisen

Jag har fått en artikel om EMU publicerad i miljöpartiets tidning Grönt nummer 3/2013.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Frivillig valutaunion kan lösa krisen


Denna höst går eurokrisen in på sitt femte år. Ingenting tyder på att slutet är i sikte. Flera länder i framförallt sydeuropa som inte kunnat hålla jämn takt med Tyskland har drabbats av lågkonjuktur, hårda nedskärningar och massarbetslöshet. I Grekland är ungdomsarbetslösheten nu uppe på 63 %, och ett nazistparti håller på att etablera sig i parlamentet.

Under folkomröstningen om EMU varnade vi på nej-sidan för att ett land som drabbas av stor arbetslöshet behöver kunna stimulera ekonomin. Antingen genom lägre räntor, devalvering eller ökade statliga utgifter. Men ett land som är med i EMU har inte de verktygen. Istället behöver människor flytta till andra länder för att söka jobb, och landet måste genomlida en så kallad ”intern devalering” - det vill säga flera år av massarbetslöshet som tvingar fram lönesänkningar som förhoppningsvis återställer konkurrenskraften. Det är en plågsam process, och den tar väldigt lång tid.

Riktiga devalveringar är inte heller något man vill uppleva. Men de har i alla fall den stora fördelen att de går snabbt och att ekonomin omedelbart kan börja återhämta sig.

EMU har aldrig varit ett ekonomiskt projekt. Den drivande kraften är istället en politisk idé om att centralisera makten och förvandla EU till en stat. En valutaunion kan inte fungera utan en massiv centralisering och stora överföringar av pengar. Och det är just därför som EU:s ledare stått så handfallna i krisen. Istället för att lösa problemet skjuter de frågan framför sig, genom att bevilja ständigt nya lån med förnedrande villkor som aldrig kommer att betalas tillbaka.

EMU har visat sig vara en minst lika dålig idé som vi EU-kritiker fruktade. Den ekonomiska politiken i ett land behöver kunna anpassa sig till landets ekonomiska läge, och länder som har så olika förutsättningar ska inte tvingas driva samma ekonomiska politik.

Den politiska slutsatsen borde vara uppenbar. EU:s fördrag måste ändras så att alla EU-länder som önskar stå fria från EMU får rätt att göra det. De länder som vill ut ur valutaunionen måste få rätt och hjälp att lämna. Det är ingen enkel lösning. Det innebär devalveringar, och det blir inte billigt att genomföra med socialt rimliga villkor för småsparare och husägare som har sina lån i euro. Men i längden blir det betydligt billigare att lösa problemet under ordnade former än att fortsätta betala mångmiljardbelopp varje år för att länder ska stanna kvar i massarbetslöshet.

EU behöver släppa prestigen i eurofrågan. Det finns bra lösningar på krisen.

Max Andersson
Ledamot i partistyrelsen (MP)

19 september 2013

Kandidatpresentation Göteborg

I dagarna är det provval för Miljöpartiet i Göteborg och medlemmarna kan rösta på mig till riksdag, region och kommun. Men jag satsar på riksdagen.


Max Andersson
Biologstudent, Östra Göteborg

Mina hjärtefrågor:
Klimat, EU-kritik, IT- och integritetspolitik

Jag bor i Bergsjön och gör nu mitt examensarbete i biologi. Under förra mandatperioden satt jag i riksdagen. Det var fyra intensiva, roliga och lärorika år. Jag jobbade mycket utåtriktat, föreläste, debatterade, höll tal på demonstrationer, och motionerade om allt från friare fildelning och mer lyckoforskning till mindre direktreklam och förbud mot uranbrytning.

Den här mandatperioden har jag främst engagerat mig i regionfullmäktige och partistyrelsen. Jag har varit med i partistyrelsen sedan 2008, och i fjol blev jag också invald i arbetsutskottet, som är den grupp som arbetar närmast språkrören.

De frågor som jag har jobbat mest med är klimatet, EU/EMU, och kampen mot övervakningssamhället. Jag vill bevara alliansfriheten, ta tillbaka makt från EU, och satsa rejält på att minska klimatutsläppen. Klimatet är en global överlevnadsfråga. I valrörelsen vill jag att vi satsar hårt på att lyfta miljö- och klimatfrågor.

Den politiska framgång jag är mest stolt över det senaste året är min insats i vallagsutredningen där jag var Miljöpartiets representant. Bland annat föreslår vi nu ett stopp för diskrimineringen av små partier i kommunvalen. Det är något Miljöpartiet kämpat för ända sedan 1980-talet.

I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7% i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa. Jag älskar att driva valrörelse!

Det roligaste jag vet i politiken är att hjälpa andra att utvecklas och bli bättre politiker. Politik är ett lagarbete, och vi behöver bli både fler och bättre om vi ska kunna förverkliga våra visioner.

Sammanfattningsvis så är jag en entusiastisk valarbetare som gjorde ett riktigt bra jobb förra gången jag satt i riksdagen. Jag vill ge järnet i valrörelsen, och känner att jag har mer att ge.

15 september 2013

10 år sedan EMU-segern

Igår var jag med på Musik- och teatermuseet i Stockholm och deltog i firandet av nej-sidans seger i folkomröstningen. Carl Schlyter hade fått förhinder så jag fick också rycka in som talare.



Seminariet filmades och kommer säkert upp på Forum för EU-debatt om några dagar.

Leif Pagrotsky höll ett av de mest intressanta inläggen. I och med att Storbritannien begärt omförhandlingar av EU-fördragen och ska folkomrösta om medlemskapet är det hög tid att börja fundera på vad vi vill driva i förhandlingarna. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista med 54 punkter.

Nationalekonomen Stefan de Vylder förutspådde att EMU spricker och framhöll att det är betydligt bättre om det är Tyskland som lämnar först. De sociala konsekvenserna om krisländerna lämnar först kan bli allvarliga när de nya valutorna devalverar kraftigt och människor sitter med lån i euro.



Överlag så var inläggen riktigt bra och underhållande, och arrangörerna hade ordnat så att de elva talarna tog upp olika saker. Som sig bör på ett jubileum fokuserade de flesta på kampanjen och hur vi vann folkomröstningen. Jag tog också upp vad vi behöver driva i omförhandlingen. Det räcker inte med att Sverige får ett undantag från EMU. Alla länder som vill måste få rätt att stå fria från valutaunionen.


Seminariet och festen var mycket välarrangerade, och vi fick även in en bra artikel i SvD. I stort sett hela den gamla nej-sidan var där, men det märktes att det var folk från nätverket Europa Ja - Euro Nej som organiserat, bland annat genom den stora ekonomdominansen bland talarna.

Det är nästan lite synd att de svenska EMU-anhängarna verkar ha gett upp. Det skulle vara kul att vinna en folkomröstning till med det här gänget.

06 september 2013

Hur faller MP-mandaten över landet 2014 ?

Så här i nomineringstider får jag en del frågor om hur chanserna för riksdagsmandat ser ut i olika delar av Sverige. Så jag har räknat fram hur bra miljöpartiet behöver lyckas i riksdagsvalet på nationell nivå för att ta mandat i de olika valkretsarna.

Beräkningarna bygger på flera osäkra antaganden, och det skulle förvåna mig om valresultatet blir exakt så här. Men det ger i alla fall en grov uppfattning av läget.

Metod och felkällor:
Metoden bygger på det grundläggande antagandet att förhållandet mellan miljöpartiets röstandelar i de olika valkretsarna kommer att vara likadant som i valet 2010. Om antalet röster ökar med 25 % på riksnivå ska alltså rösterna öka med 25 % i samtliga valkretsar. Om ett distrikt gör en särskilt bra valrörelse, eller om det till exempel hålls en lokal folkomröstning om trängselavgifter som höjer valdeltagandet så påverkar det naturligtvis resultatet.

Beräkningen är gjord utifrån en förenklad modell där alla mandat antas vara utjämningsmandat. Så ser förstås inte det svenska valsystemet ut, men det är ett bra sätt att räkna. Det finns dock en liten risk att någon valkrets överraskar genom att göra ett kanonval och tar ett fast mandat. I så blir det ett utjämningsmandat mindre att dela på för de andra.

Jag antar också att alla åtta riksdagspartier klarar 4 %-spärren, och att partierna utanför riksdagen får lika många röster som 2010. Om något parti faller under spärren så får vi ett eller två extra mandat.

Jag gör också det optimistiska antagandet att miljöpartiet kommer att få full utdelning för våra röster. I valet 2010 gick miljöpartiet miste om ett mandat vi egentligen borde fått på grund av att utjämningsmandaten inte räcker till när det finns åtta partier i riksdagen. Det är troligt att samma sak händer igen. Personer med pessimistisk läggning bör utgå från att vi inte får det sista mandatet vi har rätt till. Men i den här beräkningen utgår jag från att vi har tur. 

(Det här problemet är förhoppningsvis löst till 2018, i alla fall om riksdagen följer det förslag vi tog fram i vallagsutredningen.)

Mina sista antaganden är att ändrat valdeltagande och förändringar i antal röstberättigade i olika valkretsar inte kommer att påverka resultatet. Det kommer att komma nya siffror från valmyndigheten över antal röstberättigade i mars 2014, och det kan vara värt att räkna om då. Det sista utjämningsmandatet hänger ofta på några få röster, så små förändringar kan ha stor betydelse.

Men nu över till resultaten!

De tryggaste mandaten:
Just nu ligger miljöpartiet så mycket bättre till än de 5,3 % vi fick i valet 2006 att det inte känns meningsfullt att ta fram procent-siffror för de första 19 mandaten. Det är nästan samma mandat som när jag satt i riksdagen, förutom Dalarna och det tredje mandatet från Stockholms län som ersatts av Halland och Jönköping.

Stockholms stad 3 mandat
Stockholms län 2 mandat
Göteborg 2 mandat
Östergötland
Uppsala län
Stockholms län
Skåne läns södra
Västra Götalands läns västra
Malmö
Södermanland
Västerbotten
Västra Götalands läns norra
Örebro län
Halland
Jönköpings län
Gävleborg

Mandaten upp till förra valresultatet på 7,3 %
Om vi antar att vi får samma valresultat som i förra valet får vi föga förvånande samma mandat vi har idag. Och så ett extra mandat i Skaraborg, tack vare det optimistiska antagandet att utjämningsmandaten räcker till.

Stockholms län, 3:e mandat (5,5 %)
Dalarna (5,8 %)
Skåne läns norra och östra (6,1 %)
Värmland (6,4 %)
Skåne läns västra (6,6 %)
Västmanlands län (6,9 %)
Skaraborg (7,2 %)

Bättre valresultat:
Stockholms stad, 4:e mandat, (7,5 %)
Västernorrland (7,8 %)
Kalmar län (8,0 %)
Norrbotten (8,3 %)
Stockholms län (8,6 %)
Västra Götalands läns södra (8,8 %)
Stockholms stad, 5:e mandat (9,2 %)
Östergötland, 2:a mandat (9,4 %)
Kronoberg (9,7 %)
Göteborg, 3:e mandat (10,0 %)
Uppsala län, 2:a mandat, (10,3 %)
Stockholms län, 5:e mandat, (10,6 %)
Stockholms stad, 6:e mandat (10,9 %)
Skåne läns södra, 2:a mandat (11,1 %)
Jämtland (11,4 %)
Blekinge (11,7 %)
Västra Götalands läns västra, 2:a mandat (12,0 %)
Stockholms stad, 7:e mandat, (12,3%)
Malmö, 2:a mandat (12,5 %)
Stockholms län, 6:e mandat, (12,8 %)
Göteborg, 4:e mandat, (13,1 %)

Andra bloggar om: , ,